I aint got no time

See honey.. there's a place called heaven and a place called hell
A place called prison and a place called jail
And da-da's probably on his way to all of em except one
Cause mama's got a new husband and a stepson
And you don't want a brother do ya? Nah
Maybe when you're old enough to understand a little better
I'll explain it to ya
But for now we'll just say mama was real real bad
She was bein mean to dad and made him real real mad
But I still feel sad that I put her on time-out.

Haha. Ha det.

i'ts not right, but it's ok

Hejsan. Jag har inte haft tid. Eller ork, lust eller vilja till att skriva. Jag bara glider runt just nu och kämpar för att hålla humöret uppe. Men vem gör inte det? Det är ju inte så att jag är nere på något vis, men vi möter en dyster årstid nu, mina vänner. Gått och blekt. "Sitta-inne-under filtar-och pussas" - tiden är det nu. Men nej jag är inte nere, jag är bara lite neutral just nu. Halvfull. Fem av tio. Jag gillar inte den här tiden när alla bara går runt och väntar på att bli djupfrysta. Och sen blir det jul och äckligt. Nej, fyy, jag vill gå i ide under den här tiden på året. Snö också...det är ju något av det äckligaste som finns. Jag läste i Metro härom dagen, att det kommer snöa mer än vad det har gjort på tusen år detta året. Förra vintern, som iförsig känns som igår, tog halvt livet av mig. Jag trodde mina tår skulle hoppa av! Tänk då i år! Help us someone.

Något annat trevligt? Studierna går framåt, vill verkligen inte vara med bara. Sova är det enda jag vill göra just nu. Jag hatar bloggar...allting är i jag-form och jag hatar det! Vem har sagt att jag ska göra det här? Hur i helvete fick jag idén? Det här är asocialt..och schizofrent..hejdå. Peace.

I am Penny Jane

Hejsan hoppsan. Jag skulle vilja börja detta inlägget med ett filmtips! Almost famous- filmen som borde ses av alla. Det är 70 tal i den bästa av synvinklar! Måste ses, det är ett krav. Annars vet jag inte varför jag sitter här och skriver. Vill säga att jag mår bra, och att jag är glad. Det är mycket att tänka på just nu, men det är rätt najs ändå. Skola imon så måste sova nu. Ha det bra.

hurt

Varför gillar folk att såra varandra? Jag fattar faktiskt inte vad man får ut av det. Vad i helvete är det för fel på peace and love? Skit samma, jag behöver ingen annans respekt än min egen. Orkar inte.

take it sloow

Jag har haft en tvär rolig helg med Amanda. Och jag är väldigt bra på att leva livet. Haha. Jag är så trött så ögonen bara faller ihop hela tiden. somnar vilken sekund som helst, och klockan är bara halv nio. Min skoldag börjar halv ett imorgon, så jag är helt nöjd med imorgon. Och nu tänker jag skriva om hippies. Dagens hippies. Underbart att de finns fortfarande, och underbart att livsstilen lever kvar, men varför inte bara vrida tillbaka klockan till sjuttiotalet. Det hade ju varit så jävla häftigt. Tänk hela atmosfären är hippiestyle in the 70's. Åh. Musiken, kläderna, stilen, tänket, allt. BRING THE HIGH LIFE BACK.

Du håller ingens hand, men jag håller din ibland.

Visst finns det dagar då jag kan vara snäll, och låtsas som förut. Och visst finns det dagar då det kan göra ont att se dig ramla här omkring. Det fanns en kärlek, men den har brunnit ut. Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut. Du säger att du minns, och att det känns som igår. Men det var för längesen för att ens komma ihåg. Och jag som trodde jag var kvar, men jag har börjat på nytt. Det vet jag när jag ser dig. Vart har du tagit vägen? Jag gav upp för längesen. Det är att leka med eld när du drar upp det här igen, för du ser i mina ögon att jag försvann för längesen. Det finns ingen att behaga, inget att förklara, inget att försvara- jag gav upp för längesen.

Du ska veta att det bara är du. Du ska veta att det bara är vi.

cold wind blows

Hej! Eftersom skolan dragit igång får jag ingen tid att skriva ner massa skit här, men jävlar va mycket bra tankar jag har haft! Kommer inte på dom nu bara. Så vi kör en liten lägesrapport. Jag har börjat på Jensen nu. Och det är ju kul och så, mycket nytt såklart. Klassen verkar helt okej, och lärarna verkar bra. Förutom skolan har jag och Amanda ägnat oss åt massa dumheter, och det har varit väldigt najs! Och nu till något helt annat. (Så mycket energi orkar jag lägga på bullshit)

Idag hörde jag att 7 gruvarbetare är fast nere i en grotta, en massa meter under jorden, i Chile. Och det går inte att rädda dom förens nyår. Det var något med ras risk, om jag inte misstar mig. Men fattar ni?! De ska vara nere i ett hål, med jätte lite luft och inget ljus, fram tills nyår! Det är svin långt tills dess! Jag skulle fått ett psykbryt efter några timmar bara. Döda alla andra och sen ligga i ett hörn i fosterställning och skaka. Men samtidigt...fan va chill att vara så långt bort från omvärlden. Bara sitta där nere och sköta sitt, inte tänka på någon annan. Det lär ju vara svin mörkt där nere så det skulle ju kännas som man var helt själv. Men fan va jobbigt för dom gubbarna där nere om det blir bråk! Om det blir någon konflikt om vilket fotbollslag man ska heja på eller något sånt. Nu vet jag inte riktigt vad gubbar kan tänkas börja bråka om, men jag kan tro att det är något sånt. Och killar slår ju bara till varandra på käften, och sen är problemet löst. Tänk då om man råkar klappa till sin polare där nere, eftersom det är så jävla svart. Då kan ju allting bli jätte fel...haha, hejdå.

det är antingen eller

Gör jag fel i att inte ge chanser? Jag gjorde ju det förut, men eftersom människor missbrukar chanser så slutade jag med det. Ganska tvärt. Men jag har ju själv missbrukat chanser jag fått. Flera gånger. Men när man känner att man inte får någonting tillbaka, vad man är gör och hur man än beter sig, slutar man inte chansa då? Slutar man inte anstränga sig? Hela livet är en chansning antar jag. Så varför ska jag inte ge folk chanser? Man måste förlora ibland för att känna lyckan när man vinner. Annars blir det ut tjatat. Så ja, här är din chans. Ta den, eller inte.

I am the worst thing since Elvis

Idag börjar jag med ett hej. Så...hej! Om det är en glad hälsning är jag inte övertygad om, men näst intill. Egentligen ska jag väl inte klaga alls. Det är väl bra att du kom in på skolan du valde, Åse? Jaa, absolut. Det är bara det att det känns så onödigt. Men du behöver ju inte, Åse. Du kan faktiskt välja nu, det är frivilligt med gymnasium. Ja, jag vet. Men man måste ju. Det finns inte en chans att jag få fast anställning nu. Om jag inte blir strippa eller nått. Men dt överväger du väl inte, Åse? Nej, verkligen inte. Hur hade det sett ut.
Om man skulle ta och bli helt jävla störd?
Jensen verkar helt okej. Klassen tvivlar jag på redan nu, så jag byter till Amandas. Jag säger inte att jag dömer dom i klassen, jag säger att jag sakanar intresse för klassen. Men jag saknar ju intresse för allt som jag inte brinner för, eller hur.
Nu det senaste har jag gjort mycket dumt. Saker som jag lovat mig själv och andra, att aldrig göra om. Men just nu älskar jag det jag gör, även fast jag hatade det innan. Jag har förändrats, det vet jag. Frågan är om det är till det bättre eller inte. Vissa saker har jag lärt mig av, vissa saker kommer aldrig ändras. Men det är jag, det är bara att hata eller älska. Helt upp till var och en. Men jag tror knappast det finns ett mellanting. Jag skapar bara starka åsikter. Och starka känslor. Haha.
Look im as high as the sun. Maby my life is a drugballad.

inget är privat

Sömnbrist på hög nivå idag. Jag och Alida var på fest igår, och sen sov vi på Christians soffa. Jag har sån huvudvärk att jag inte vart jag ska ta vägen. PLUS att det är skola imorgon. Ja, det är sant, jag har första skoldagen imorgon. Och idag har jag knappt sovit någonting. Max fem timmar. Just nu sitter jag hemma hos Alida och väntar på att min father ska hämta mig. Jag är jätte nervös inför imorgon faktiskt...inte för att jag vet varför men jag är det. Vem blir man nu liksom? Det här är ju något helt nytt, ett nytt kapitel i livet liksom. Blir helt snurrig av att bara fundera över det. Ska hoppa på Alida nu, tack för igår alla! Puss

we sold out all over the world

Just nu leker livet som FAN! Det är på topp! Nästan fulländat! Jag har gjort så mycket roligt den här veckan tillsammans med Alida. Vi har haft så jävla roligt, ni förstår inte. Träffat massa roliga människor, upplevt spännande saker, gjort galna grejer! LEVT LIVET! Jag älskar att vara spontan enda ut i fingerspetsarna, och nu har jag fan varit det till hundra! Och vart har mitt ungdomsliv varit så bra? I Göteborg så klart!! Haha, jag är så full av glädje just nu! Idag blir det in till stan igen, kalaset är ju inte slut än! Vi har varit där hela veckan, och pausar inte för något. Hoppas på att få lika trevligt som igår, även fast det är fredagen den 13. Otursdagen. Men jag tror att lyckan ligger i våra händer, och det är upp till oss att spela korten rätt. Men jag kan ju ha fel, vi kan lika gärna vara marionetter. Sitter hemma hos Alida nu, vi ska snart äta lunch. Sen blir det fix och resten vet ni. Vill tacka Göteborg för sammanhållningen och skönheten! Jag vill tacka de vänner som jag har omgift mig med nu de senaste dagarna, ni är sköna lirare! Jag vill tacka den som bär skulden till mitt utseende, för FAN va snygg jag är!! PEACE!

well...im cinderella

Igår var det party då. Så idag mår man som man förtjänar. Men jag hade roligt, exakt hela tiden. Jag lovar. Jag hade ju Alida vid min sida och då är det fan svårt att inte skratta. Till och med när vi skulle hem från festen fick vi svin roligt! Yes, we do rock. Lägesrapport nu då, kollar på film all by my self. Ungefär så mycket händer. Jag är jätte godissugen och jag är i stort behov av en cigg. Jag vet inte vad som händer senare, kanske skulle ut och träffa Viktor en stund. Och ja, jag mår bra bortsätt från huvudvärken. Men jag har brist på något att skriva. Eller jo, en sak kan jag ju säga! Vi måste börja acceptera andras åsikter! Och ibland bara sköta vårt eget! Fast det har jag ju tagit upp flera gånger nu, men det händer ju ingen förändring så vad ska man göra? Jag orkar inte trycka ner tangenter mer nu. Ha det.

under my fingers

Vill verkligen inte göra någonting idag. Ingenting medelmåttigt i alla fall. Ska jag göra nånting ska det vara något riktigt jävla roligt. Annars är jag inte med. Saker jag skulle kunna tänka mig att göra; Slå sönder ett hotellrum Dansa hela natten med massa sköna hippies. Gå ut och gå mitt i natten utan att ha någon särskild destination. Försöka lära mig att flyga. Klättra upp i ett jävligt högt träd och skrika allt jag aldrig vågat viska. Ja...det är ungefär det jag kan tänka mig att göra idag. Jag kräver spontana människor idag, som inte känner sig skyldiga till att göra något de själva inta har lust med. Jag vill göra allt. Varför gå igenom livet nyfiken? Jag lovar att denna dagen kommer att spenderas i soffan.
Den 16 ska man vara på plats vid Näckrosdammen, Jensen gymnasium. KlOCKAN 10! Hur ska jag lyckas med det då? Det kommer ju verkligen inte gå bra. Och det kommer inte sluta lyckligt när jag ska försöka ta mig upp för de fruktansvärda trapporna...I will die in two weeks, dear beloved. Nu tänker jag göra något roligt så att jag får skratta lite idag också. Ha det fint.
By the way...JAG ÄR MYCKET SÖTARE ÄN DIN TJEJ!

bang bang, your dead

Jag har tänkt på döden idag. Så jag måste bara ta en liten minut och säga hur glad jag är för att mina underbara vänner finns till. Var försiktiga med era liv, för jag vet inte vad jag skulle göra om någon av er försvann. Ta ingen förgivet, för nästa sekund kan de vara borta. Jag älskar er. Känner du dig träffad det minsta lilla så ta det med dig, för en dag kan det vara försent att säga det.

jag är här nu

Jag kanske har förlorat mer än jag vunnit, men det jag vunnit har ändå varit viktigast för mig. Ibland får man nog stanna upp och tänka, vad vinner jag på det här? Jag önskar att jag hade kommit på det innan, för nu har jag redan förlorat så mycket. Men så klart är det inte försent. Verkligen inte, låt oss inte glömma att jag inte ens fyllt sexton än. Det sägs att man lär sig av sina misstag, jag tror att jag måste göra mina misstag minst tre gånger innan jag lär mig. Det kvittar vad det är om, jag lär mig inte förens det är försent. Men här är jag, jag står stadigt på jorden fortfarande. Många minnen bakom mig, många minnen framför mig. När kommer steget jag väntar på? Om du tittar lite närmare kommer du se vad jag ser. Människor kommer och går, även dom du trodde att du inte kunde vara utan. Det som inte dödar dig gör dig starkare. Life is never what you expect it to be, love is not like Romeo & Juliet. Do the best of the situation. Jag hoppas att jag kommer göra något viktigt med mitt liv. Jag hoppas att jag gör ett avtryck i sanden där du kommer gå. Jag hoppas att du ser ner och tänker på mig då. Jag hoppas att du var kär på riktigt när vi var ett par. Jag hoppas att du kommer sakna kärleken jag gav. Jag hoppas att du är ledsen och fäller en ärlig tår.
Jag kommer aldrig att vara den ni vill att jag ska vara. Jag kommer inte lyssna på all skit ni säger. Jag kommer hitta min egen väg ut ur detta, ni är inte medspelare i mitt liv utan åskådare. Glöm inte det. Ni vinner ingenting på det här. Glöm inte det. När jag dör då vill jag ha varit med om allt. När jag dör då vill jag veta att ni saknar mig.

I'll never gonna love you right

För tre dagar sedan mådde jag så bra som bara jag kan må. Jag var i stan med en tjejkompis, inhandlat lite nya kläder och jag väntade på att få träffa den bästa som finns. För tre dagar sedan runt sju tiden var jag på mitt bästa humör. Jag var i Mölndal med den bästa som finns, käkade på Kafé Skåne. För tre dagar sedan klockan halv tolv var jag lycklig. Jag hade fått en present av den bästa som finns, och då låg han och sov med huvudet i mitt knä.
För två dagar sedan mådde jag så bra som bara jag kan må. Jag var på väg hem från den bästa som finns och jag log hela vägen. För två dagar sedan runt sju tiden mådde jag lika bra. Jag satt ute med en gammal klasskompis och pratade om allt mellan himmel och jord. För två dagar sedan klockan halv tio mådde jag för jävligt. Det var efter ett samtal med den bästa som finns. Han var...besviken.
För en dag sedan mådde jag så dåligt som bara jag kan må. Jag låg inne på mitt rum och planerade att ligga kvar där tills allt var glömt. För en dag sedan runt sju tiden mådde jag inte alls bra. Jag satt ute i en skog och lipade med en älg tio meter ifrån mig. För en dag sedan klockan halv elva visste jag inte hur jag mådde. Jag var tom, och jag orkade inte bry mig längre. Men samtidigt livrädd för att förlora den bästa som finns.
Just idag är jag...absolut ingenting. Jag är lite glad, lite ledsen, lite arg och mycket irriterad. Folk lägger näsan i blöt för mycket, tycker jag. Men det har jag iförsig alltid tyckt. Jag håller fast vid att man ska skratta åt livet. För livet är för kort för att tas på allvar. Skadar man inte någon annan är man fri att göra vad man vill.
Förlåt min vän om jag har sårat dig på något sätt. Det var absolut inte meningen, men att inte prata om det löser ingenting. Love you.

the world is yours

Blir ett litet inlägg nu innan jag ska in till stan med Linnea. Jag har väll inget speciellt att tillföra här, men kände ändå för att skriva lite. Man vet ju aldrig riktigt vad som dyker upp. Jag ska passa på att be om ursäkt till mina kära vänner som har påverkats av mitt sega humör nu de senaste dagarna, men nu börjar det faktiskt lättas upp. Kan bero på att jag ska få träffa min saknade gosegos idag, vet inte. Det är väll ändå konstigt att vissa människor behövs såpass mycket i ens liv, annars känns allting deppigt? Och det är inte förens man har varit utan personen som man märker hur mycket personen behövs? Lite små gulligt. Undrar om jag har den effekten på folk? Om jag försvinner, märks det i någons liv då? Inte för att agera emo här, men kan man verkligen veta säkert att man är älskad? Haha, nu räcker det. Ta er en tankeställare så pyser jag nu! Ha det fint, puss!

some kind of a game

Det var äkta. Glöm inte det. Planen var att bara släppa allting och låta livet flyta med tiden. Inte tänka på något särskilt, bara vara. Är det så farligt att låtsas vara någon annan ibland? Men människor manipulerats väldigt rätt. Alla ska gå i samma spår, alla ska följa samma mönster. Varför inte bryta sig fri? Livet är teater, det är bara att välja sin roll. Välj din roll och spela den så bra du kan. Fast vänta...på teatern väljer man inte sin egen roll. Någon annan bestämer.

Jag saknar en vän som jag behöver mer än allt annat just nu.

in my mind I'm a fighter

Det här är inte för dig, det är för mig. Men jag vet inte vad det är för mening med att försöka trycka in mer lärdom i mig, för jag tar ändå inte åt mig. Mitt hjärta är iskallt, det slår inte ens. Så förvänta er inga ursäkter. Som en utav mina närmaste polare sa till mig, "Du är redan körd. Du och jag är redan förstörda". Är det så? Ja, det kanske är så. Jag har nog sabbat jävligt mycket. Men så är det när man är helt jävla pantad i huvudet. Men idealet av idag är ju att man ska vara blåst. Man ska skratta, flamsa och vara kaxig i allmänhet. Snabba repliker med snabba svar. Vita leenden och död blick. Hälsa inte på någon, hjälp inte den som ramlar, prata så lite som möjligt med de du inte känner. När du är omringad av dina vänner- explodera! Sluta aldrig le, prata non stop. Flamsa, fnittra, kläng och häng, var allmänt dum i huvudet. Det kommer du långt på. Kräv uppmärksamhet, gå in för det som fan, jag lovar att du lyckas. Är du tyst, är du tråkig. Är du allvarsam, är du tråkig. Är du ensam, är du livsfarlig. Ingen vill synas med den som är ensam. Man tar avstånd från den som är ensam. Ensamhet ger noll poäng. Många vänner ska du samla omkring dig, det ger hundra poäng. Sluta aldrig le.
Jag ler alltid. Jag är sällan ensam. Jag festar, och flamsar och är allmänt dum i huvudet. Jag lever inte som jag lär.

live fast die young

Framtiden har redan börjat, mina vänner. Allt ni drömt om att göra finns i era händer just nu. Det är bara att ta för er av livet. Kasta er in, drömmar är till för att bli verklighet. Det är nu ni lever, så lev ut så mycket ni kan. Själv lever jag i en gyllene era, jag är i den åldern som att medelålders längtar tillbaka till. Så nu ska jag leva. Jag ska leva ut. Det är aldrig försent, men jag tror på att man själv märker när livet börjar dö ut. Det är inget som kan sättas en diagnos på, utan det känner man. Nu lever jag, nu lever du, gör det bästa av situationen. Stop worry, man. Det löser sig, allt löser sig. Förr eller senare. Sluta överdriv, sluta överdramatisera. Love & peace, bring the hippies back. Kanske är jag en nutids hippie, vem vet. Låt oss ingå i ett kontrakt; Lev nu medan du kan. Lev ut ditt liv så mycket du kan, medan tiden än finns kvar. Snart ligger vi ändå nakna i gravarna, så låt inte drömmar förbli drömmar. Gör dom till din verklighet och vardag.
Jag älskar er, ha det.

du kan göra mamma stolt en annan dag

Jag ska sova nu. Ingen aning hur jag hamna här. Jag har inte någonting att berätta, ingentinga att skriva om, ingen känsla att förmedla. Jag är tom idag. Det har varit en bra dag idag, Linnea gjorde den bra. Men nu är den tom. Huset är tomt, allt är tyst. Men måste man vara fylld till bredden hela tiden? Måste man vara antingen glad eller ledsen, lycklig eller fylld med sorg? Finns det inget mellanting? Kan man inte vara neutral i en tid? Inte känna något speciellt alls. Förhoppningar byggs upp för att raseras, så varför inte luta sig tillbaka och inte ta in någonting alls? Det verkar väl vara en lösning när man inte orkar mer. Men jag tror inte att det hjälper. Man lär sig ingenting på att vara neutral. Om man inte tar in någonting kan man aldrig ifrågasätta, och på så sätt aldrig lära sig. Men handlar livet om att lista ut vad det går ut på? Det verkar som att folk tror det. Är meningen att man ska jobba, sova, dö så är livet överskattat. Ur min synvinkel. Vad är meningen med livet då? Kärlek? Kärlek varar aldrig för evigt. Lågan brinner ut sooner or later. Jag tror de flesta par hållir ihop för att det blir för komplicerat att separera. Klart, det kan finnas undantag, men jag tror faktiskt att det är så statistiken ser ut. Jag orkar inte bry mig faktiskt. Jag tror att meningen med livet är...nej, jag har ingen aning. Man borde inte göra saker större än vad dom är. Och människor är bra på det. Vi är inte heligare än allt annat som existerar, vi har inte ens varit på denna jord länge och vi har redan lyckats sabba det. Men skit samma, jag orkar inte bry mig nu. Inte idag. Jag måste sova, ska upp tidigt imorgon. Ha det.

I just say it - everything is all right

Vi två. Har du glömt? Har jag glömt? Nej. Men jag har ändrat vår historia. Allt var inte så magiskt som jag intalat mig. Allt var inte så underbart spännande, som jag tvingat mig själv att tro. Förlåt. Jag ljuger. Det var magiskt. Det var underbart spännande hela tiden. Det fick mig att skaka, du fick mig att skaka. Vi är vänner nu. Nära vänner. Jag känner dig mer än vad du känner mig, men du är ändå en utav mina närmaste. Du är en sån som ger mer än vad du tar, och jag är motsatsen. Jag älskar det. Du kan öppna dig för mig, och du accepterar att jag inte klarar av det. Allt vi gjort tillsammans, allt du fått mig att inse. Du är nära, men ändå så långt borta. Jag kan aldrig riktigt sätta fingret på vad det är du har. Bara det faktum att aldrig riktigt vet om jag kan få tag på dig, eller vart du är någonstans...det är underbart. Du svarar inte alltid när jag ringer, men du slutar aldrig ringa mig. Det är underbart att känna sig behövd. Men har du glömt? Har du glömt allt det du sa? Allt du fick mig att göra med bara ord? Snuddar det aldrig dig när vi ses? Jag hoppas verkligen att du har glömt. Sudda ut alla minnen bara. Radera! Delete! Backspace! Ha kvar allt vi gjort som vänner, det kan vi prata om. Men låt oss glömma allt annat, låt oss lägga undan det. Våran vänskap ska du tänka på, allt det andra är mitt. Du har ingen rätt att tänka på det. Jag lär mig av det som hände mellan oss. Jag ska aldrig säga sanningen till nån, som saknar förmågan att förstå. Vem lämnade vem egentligen? Du sa jag älskar dig, jag sa dra åt helvete. Det var på den tiden när styrkan var störst. Allt var mycket lättare när jag stängde in allting. Det gjorde mig mer självsäker. Men nu pratar jag, nu öppnar jag upp. Jag är för sårbar nu för tiden. Varför ska man prata om problem? Varför ska man gråta ut? Kan man inte gråta framför sig själv bara? Räcker inte det? Jag ska ta upp det jag en gång höll fast vid. Det blir vad jag gör det till.
När du gett allting som dom säger att du har. När sista bussen gått. När vi sagt godnatt. När du gått tillbaka till samma plats igen. Jag tänker på min vän som får mig att känna mig liten. Han som jag inte står ut med. Han som får mig att le som ingen annan, sjunka lågt och be om mer. Du flyger högre än oss andra, man får se upp varenda gång. Du behöver inte ta dig själv ner till jorden, för jag är din vän ändå. Jag älskar dig uppsnärjd. Jag undrar hur du gör, är det lättare att falla med ena foten utanför? Det finns inga brustna hjärtan här, det finns underbar tystnad.

känslomässigt störd, egoistisk och kall

Hej...bloggen? Hej, du som läser? Hej, du som bara hamna här i brist på annat att göra? Jag bloggar. Vad innebär det egentligen? Varför skriver jag inte i en enkel dagbok, istället för att lägga ut mina tankar på nätet? Vem är det jag vill ska läsa? Är det meningen att någon ska bli imponerad, intresserad, fixerad? Av mig? Nej, inte en chans. Jag vill inte ha någon uppmärksamhet för det jag skriver här. Det är ju mest skit. Jag skriver ju bara för att skriva av mig, jag ser ju ner på bloggare i allmänhet. Så varför bloggar jag då? Det är för att någon ska läsa, va? Så måste det ju vara. Någon ska läsa när jag skriver om mina innersta tankar. Någon ska läsa om mina åsikter. Någon ska läsa allt skit snack om vad min dag har innehållit Men vem är någon? Vem ska känna sig träffad? Vem är det jag skriver för? Jag skriver ju bäst när jag är ledsen, eller bekymrad Det är då orden rinner ur mig. Så jag borde ju skriva för någon som gör mig ledsen eller bekymrad Men varför skulle jag vilja ödsla energi på en sån typ? Folk som sårar gillar inte jag, dom får bara stå i skuggan av alla andra. Gör du mig illa på något vis kommer du aldrig få tillbaka din plats, serru. Lite så funkar det, att jag ställer "sårare" i skuggan. Och där kommer dom alltid få stå, även fast jag ler mot dom. Men det finns en som har sårat som aldrig kommer stå i skuggan av någon annan. Är det henne jag skriver för. Ja, det är det nog. Hon som har svikit mig, slagit mig, ljugit mig rakt upp i annsiktet. Hon jag egentligen inte står ut med lägger jag energi på. Ja, så är det...jag skriver för mig själv.

ur ett annat perspektiv

Jag har tänkt på en grej. Varför lever vi inte ut våra egna liv, utan begränsar dom? Till en viss del tar vi beslut "on our own", men nästan alltid tänker vi på vad resten av folket skulle tycka. Varför, egentligen? Och vi överdramatiserar ju allting också! Det är verkligen synd, faktiskt. Om alla bara skulle sköta sitt, leva sitt liv utan att behöva bekymra sig, skulle inte det vara roligare? För just nu växer alla upp till att bli tråkiga, allvarliga, vuxna nissar som kommer ångra hela sin livstid redan vid fyrtiofem. Ordet vuxen är väl för fan inte ett ord som ska betraktas som ett tråkigt ord? Det blir väl vad man gör det till. Visst, man måste ta mer ansvar som vuxen, men måste man överdriva allt till en tråkig nivå? Va fan, smoke some weed and chill out! Om du känner för det, varför inte? Olagligt. Så klart. Kanske just därför ska du göra det, lilla kontorsråttan. Släng dig ut i det okända för en sekund. Och jag vet att ni hatar när skriver om sex, men jag tycker att det är ett utav det bästa exemplens i ett sånt här sammanhang! För alla är ju livrädda för ordet sex, eller hur? Det ska tystas ner, och det hör till det privata, men OJ vad det viskas om ändå! Varför är det så stor grej? Om man skyddar sig kan man väl få ligga med vem fan man vill? Om man är redo att få världens smutsigaste rykte i samhället, knulla! För det är det som väger mest, egentligen. Tjejer som ligger mycket är horor, killar som ligger mycket är......ja...vad? I mina ögon är killar som fått ligga mycket, waaay to confedent! Medan tjejer egentligen blir mer osäkra. Eller? Jaja, det är inte det som är poängen. Det är bara det att jag tycker det är så tråkigt att man begränsar livet. Slösar energi på onödiga människor som har egna liv att leva. Så varför till fredställa dom? Men om du vill skita i hela släktmiddagen på julafton för att åka på raveparty, när du är femtio, DO IT! Och om du vill skita i allt det dina polare försöker "lära" dig, när du är sexton, DO IT! Hoppas jag gjort mig tydlig. Ha det bra.

we touch, I feel the rush

Hallå ja. Vaknade upp brevid Linnea idag då...med nackspärr typ. Sov på en jävla luftmadrass (at her new place!) UTAN kudde! Och utan täcke med för den delen. "Åse, ta med täcke och kudde!"..."Aa, jag tar med en filt!"...jag är inte smart. Vi hade trevligt igår. Bara det att Linneas hus var invaderat med grodor, så vi fick allt ett litet psykbryt! Sen kom problemet med att vi köpte popcorn, och så har Linnea ingen micro...(de har knappt flyttat någonting till huset än), så vad får vi för bra idé då? Jo, vi åker bort till Hermansson och poppar popcornen hos honom! Haha, goa damer! Tack så hemskt mycket, Herman, väldigt hyggligt! Han kan ju i alla fall ställa upp, till skillnad från folk som inte gör det. *HOST* När Linnea hade skjutsat hem mig gick jag ner till La Strada och käkade pizza med Niklas. Sen tog vi en spontan tur in till stan, där jag gjorde Niklas jätte pissed off på mig. Hihi, jag är snäll. Sen åkte vi hem.
Jag är irriterad. Som fan. Jag vill bry mig mer än vad jag gör, men du betyder för lite. Men räkna fan inte med mig mer nu, för detta blir bara mer patetiskt för varje dag. Du får ta en god vän i näven en tid framöver nu.
Dagens puss går till Alida för att hon är bäst.

sommaren är kort, lalala

Heeeeeeeej! Vaknade klockan...allt för tidigt idag! Det har gjort att jag har varit helt spidad hela dagen. Har inte kunnat sitta still en minut! Linnea hämtade mig vid kvart i elva, och då åkte vi ut till Snipen. Solade lite, men sen blev vi allt för rastlösa så vi åkte och käka istället. Det var på resan tillbaka till Lindome som jag spårade ur totalt...Linnea var nära på att klappa te mig, men fan va jag hade roligt! Sen åkte vi till Kållered, hämtade pengar hos Linneas father och så köpte vi en pinne på Coop. Jag ÄLSKAR pinnen!! Den var så jävla praktisk! Synd att Linnea skulle ha den.....men jag hade jävligt kul med pinnen på moppen..grr! Haha! Blev lite sur när jag inte lyckades knocka Magnus bil när han körde förbi bara...hihi! Sen kom jag hem, och då la jag mig på altanen och kladdade in hela mig med olja och pressade sönder. Haha, jag kände mig som en friterad potatis! Kladdigt som fasen blev det, men det var gött! Nu...gör jag ingenting. Ligger och stirrar surt på en mobil som har slut på pengar. Och jag väntar på att Mongo-Magnus ska ringa, men det lär ju inte hända så jag kan lika gärna ligga här och halvsova lite.
Kollar upp, ser mig omkring i rummet. Kläder, väskor, tidningar, kuddar och tallrikar täcker golvet. Bara på få ställen ser man hur trägolvet försiktigt tittar fram. Persiennerna är som vanligt nerdragna, men solen tar sig in på sina ställen ändå. I den stora sängen, den som tar upp den mesta av rummet, ligger en flicka. Flickan tänker på två pojkar. Den ena tänker hon på för att hon saknar honom. Hon saknar känslan i magen som han ger henne. Den andra tänker hon på för att hon undrar. Hon undrar hur länge hon ska behöva undra. Flickan reser sig upp ur sängen, öppnar dörren och går ner för trappan. I hallen tar hon på sig skorna, sedan öppnar hon ytterligare en dörr och går ut i sommarvärmen. Hon börjar vandra gata för gata, utan att ha någon speciell destination. Plötsligt ser hon en gammal vän som sitter på en bänk intill vägen. Hennes vän sitter med ansiktet vänt åt ett annat håll, så han ser inte att hon kommer. Flickan ökar sina steg och är snart framme hos sin vän. Hon lägger en hand på hans axel och han ser upp på henne. Flickan blir iskall på en sekund, backar tre steg bakåt, och känner hur tårarna börjar rinna. Hennes vän, en vän som hon känt så länge nu, har inget ansikte kvar. Det finns bara mörker. Han reser sig från bänken, går mot flickan som förskrämt står kvar. Han kommer närmare och närmare, tillslut är han så nära att hon känner sig obekväm. Annsikte mot annsikte, tiden stannar upp, det finns ingenting kvar att säga. Plötsligt slukas de båda av ett kolsvart mörker. Flickan kan inte avgöra om de far upp eller ner, hon känner sig bara tom. Tom på glädje, tom på sorg. Ingenting finns kvar.
Det största inom mig är tomheten.

var det värt det?

Jag kom in på Jensen, gott folk! Så lite stolta får ni allt ta och vara nu.
Var på dop igår för mitt kusinbarn. Sen var jag med Linnea pluttan! Kul kul! Sen sov jag hos Magnus. Jag är helt slut för övrigt, behöver sova lite tror jag. Och jag har gått ifrån att inte bry mig alls, till att störa mig mer och mer. Positivt eller negativt? Hm...dont know. Nu ska jag äta jordgubbar, puss.

men va fan, hur lyckad är jag då?

Haha, det här är skrattirriterande! Jag lyckas inte ens hålla kvar min utväg! Och nu är jag inte ens arg! Jag kan inte ens bry mig tillräckligt för att bli sur! Haha! Åh, fan va värdelös jag är då! Visst, det var tråkigt att det blev så här, men jag är verkligen inte arg. Jag var arg i tio minuter, sen ingenting. Men jaja, du ska få tillbaka din tröja och ditt halsband, sen lägger vi detta bakom oss. Vi var luft och inget mera ändå, det är bäst så här.
Jag vet ju vem det är som mitt hjärta skriker efter. Och han vet det lika väl som jag, hoppas vi. Man kan inte glömma någon genom att fly från personen. Det funkar inte så. Problemet behövs konfronteras. Jag är besviken på mig själv, jag har sänkt mig i mina egna ögon. Jag dramtiserar och förvärrar saker hela tiden. Eller så är jag för nonchalant. Det här är slutet på vår film, från och med nu. Vi kommer alltid att pussla med alla saker i vårt känsloliv. Försöka känna varje gång att det är ment to be. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, jag står inte ut! Jag är inte arg! Bli arg, Åse! Backa inte nu! Det finns bara en jag kan bli förbannad på så jag slår i kuddar, med tårarna forsandes ner för kinderna. Det är för att jag bryr mig om honom. Det är bara en jag kan le ett äkta leende mot. Det är för att det är han jag vill ha. Genom eld.
Over and out, let's see how this ends.

kort och gott

Då har jag besökt platsen där allt började. Blandade känslor. Kan säga att den här dagen redan är totalt förstörd pga drömmen jag hade inatt. Är förbannad och sårad, fastän det bara var en dröm. Med av det jag har sett idag, kan jag inte säga att jag skule bli förvånad om drömmen faktiskt skulle bli verklighet. Just because I've passed on, doesn't mean I've moved on. Bara det jag skulle vilja säga. Ha en glad midsommar.

at my office

Jag har jätte tråkigt. Legat och solat mest hela dagen, är för trött för att göra något annat. Sov typ ingenting i natt så jag är allmänt jävla seg. Under den tiden jag inte suttit och bloggat har jag varit i Smögen, vart med Linnea m.m. Jag har insett att man kan inte fly från det förflutna. Det finns där, och det kommer alltid att göra det. Man kan inte heller intala sig något när ens hjärta vill något helt annat. Då blir det bara kaos. Jag har satt mig i en situation jag inte vet hur jag ska ta mig ut ur. Jag vill ju inte gå vidare egentligen, men jag måste ju. Jag mår inte bra av det här. Ibland får man bara nöja sig med det näst bästa. Jag ska antagligen inte deppa ihop helt, så länge det finns liv finns det hopp. Svårt att veta vilken sida man ska stå på bara.
Väntar på att Magnus ska sluta jobba, så ska han få köpa pinnar till mig. Behöver få tänka klart lite grann.

socker

Det spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss. Det är bortom min kontroll, du lämnade mig ensam. Och självklart blev jag rädd, min sista gnista hopp var att synas att bli sedd. Och jag glömmer bort att andas. För sex, musik och våld var det vackraste som hänt mig. Sunksjälen min blev såld. Att synas utan att verka, ser enkelt ut på håll. Men jag lever på impuls nu.
Är så jävla trött på folk som lägger sig i sånt dom egentligen borde ge blanka fan i. PRIVATLIV finns det något som heter. ENSKILDA TANKAR OCH ÅSIKTER får man gärna ha, men herre jävlar, inte ska vi då överdriva? INTRÅNG I NÅGON ANNANS LIV är inte populärt damer. Så gör er själva en tjänst och lägg av. Mind your own fucking buisness, för det finns inget att hämta här. Ni är ju så virriga så att ni inte ens vet vart problemet ligger. Det ligger hos er, okej? Det gör inget, jag dömer ingen. Ni får gärna vara korkade bimbos, men blanda inte in er själva i mitt liv för ni behövs inte där. Kram och gos, potatismos.
Look out your window, and I'll be gone. You'r the reson im a traveling one, but don't think twice it's all right.

lalala

Hej! Har varit med Linnea bus idag. Vi har varit i kba och sen dog vi inne på Ikea. Så sjukt sega bägge två verkligen. Och jag har sjukt ont överallt, känner mig döende. Sov hos Magnus i natt, det var inte riktigt meningen men så kan det gå! Det var jävligt najs att ligga kvar i hans säng imorse, när han var tvungen att gå till jobbet, i alla fall! Hihi. Jag är jätte seg idag...det är inte ens kul. Och jag är så feg. Jag minns mer än jag borde, hela livet blir en film. Hela jävla Göteborg luktar gräs. Och jag kan verkligen inte sluta gapskratta åt Sean Banans nya låt Skaka Rumpa! Hur go som helst! Man blir ju så glad. Och en annan låt som jag ska tipsa alla Eminem älskare om är hans nya, Darling. Kärlek över hela honom! Och kärlek till min och Linneas nya sms-singnaler! HAHA!
Vad har hänt annars då? Nja, inte mycket...var med Oscar igår. Vi träffa massa pojkar, och gjorde verkligen ingenting. Eller jo, Oscar sög ut all energi från en så klart, men det är ju inget nytt. Sen blev det film hos Magnus...och sen sova...mycket liv? Svar nej. Nu ska jag kolla på film...har sett två sedan jag kom hem...fniss.
I was dreaming of the past. And my heart was beating fast. I began to loose controle. I dident mean to hurt you, but Im just a jealouse girl.

tjusigt

Fick tyvärr inte åka till Ale för att min far fick fläpp igår, så det blev inget krök hos Alida för min del. Däremot räddades kvällen riktigt bra utav Linnea! Vi satt hemma hos mig och förkrökade lite, sen åkte vi hem till Torbjörn där massa goa grabs var. Är super duper glad för att jag och Niklas pratar igen. Han var där givetvis! Runt halv två skjutsade Linnea mig till Magnus så jag sov där med han och William, riktigt najs. Nu har jag inte ätit något sedan halv sju igår, så jag håller på att dö av hunger. Sitter här hos Magnus och väntar på att han och Wille ska komma med bilden, och då ska vi käka. Jag har sjukt ont i huvudet, och har sån fruktansvärd rökhosta så det är inte ens kul längre. Sen en tid tillbaka har jag försökt att vara allting på en gång. Men egentligen har jag nog bara varit tom. Jag är på väg upp, jag lovar. Jag ska försöka känna efter hur det känns...svagt känns det. Men snart har jag glömt vem han är. Jag vet vad som måste göras, och ändå sitter jag kvar här. Jag kan nå dig vart du än är, men förstör inga minnen för du vill inte se mig så här. Jag vet att väntan inte leder nånstans. Jag vet att jag döljer en sanning, frågan är bara när du ska få veta. Jag är för feg. Det här är bara en enda lång natt, och där ute finns en värld av långa nätter.

vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?

Tillbaka på samma plats igen. Faller tillbaka i den mörka skuggan som jag byggt upp på grund av rädsla. Jag trodde att jag var på väg mot en ljusare tillvaro, men jag är kvar i samma damm. Jag har sovit hela dan, och nu är jag fast men alla tankar. Det är att leka med eld, när jag drar upp det här igen, men jag kan verkligen inte blunda för det som är inom mig. Allt som vi gjort finns här hos mig, alla minnen är kvar. Jag är kvar i något jag ofrivilligt lämnat. Jag vill inte ha det så här. Vill inte minnas allt fint. Jag drömmer om en framtid som glömmer. Jag ska glömma den natten, när vi går på en snöig väg klockan halv fem på morgonen. Ska glömma hur jag kände då. Jag ska glömma din hand, glömma din famn. Jag var så jävla stolt, kände mig så jävla mäktig bara för att du ville vara med mig. Men jag ska glömma det. Jag ska glömma din trygghet, jag ska glömma allt du sa. Men du är inte mannen med ett iskallt hjärta, ditt hjärta är stort och varmt. Det är bara svårt för dig att våga visa det...jag klandrar dig inte...

Jag lovade att jag inte skulle skriva om dig...men det är du som får mig att skriva från hjärtat. Men jag ska glömma det.

jag är ändå inte lika glad längre

Go kväll igår med flickorna, tackar för den. Jag, Alida, Josefine och Linnea...behöver jag ens förklara hur flummigt det blev? Nepp! Alida sov hos mig, stack ganska tidigt för hennes mor fyller år idag. Sen drog jag till stan men Linnea, köpte lite fina grejsor att ha på kroppen och sen drog vi hem. Träffade Oscar på tåget, slog lite på honom, och sen spatserade jag hem i detta sjukt tråkiga väder! Vart i he***te tog solen vägen?! Det var ju här en stund, gjorde hela Sverige lyckligt en stund, och sen poff borta! Haha, snacka om att ha brist på något att skriva om, sitter och jiddrar om vädret! Vi tar en lägesrapport; Sitter i en riktigt mysig säng, lyssnar på Håkan Hellstöm på hög volym, är hur nöjd som helst för att mitt rum är städat och smsar med Magnus-Pangnus. Surar lite för att vissa namn inte går att rimma på.....
Vi är förloradeeeeeeeeeeee, vi tvååååååååååååå!!! Sen vi var sjuuuuuutooon åååår!
Jag är avundsjuk. På att det finns folk i London nu, och jag är inte där. Jag vill verkligen dit! Söka upp Jamie T, säga "Ey mate" till alla, och hitta min fotbols huligan. Men här är jag, i värdelösa Sverige och vill ingenting. Jag är så otroligt seg nu för tiden, hur oskönt är inte det? Och jag ingenting vettigt att säga! Jag bara flummar med ögonen i kors. Jag står framför spegeln och vill förändra allt och allt som jag ser i den. Så uppsnärjd i det blå...jag hänger mig för kärleken. Var inte så högtidlig, du med ditt stressoliv och dramatik Nej, nu räcker det. Jag orkar inte med er. Jag vill duscha. Ja. Bra idé. Hejdå.

now it's all in the past

Det här är det hundrade inlägget, mates. Det är sommarlov, jag har klarat mig bra i alla ämnen, jag har gått på bal, jag har kramat alla hejdå. Nu är det bara något att se tillbaka på. Jag kan inte gråta, för så sorgligt är det inte, men självklart kommer jag sakna er! Men det är så sjukt jävla skönt att jag slipper Almås! Nu behöver jag aldrig äcklas mer. Jag kommer att sakna Amie dock. Man kan inte få en bättre lärare tror jag. Men till er andra som jag kommer att sakna, see you there!

Just nu, vaknade av att någon j**la i**ot bankade på dörren. Så jag sket i att öppna och gick in och borstade tänderna. Vandrade tillbaka till sängen, tog upp datan i sängen, drog fingrarna genom håret, och startade upp morgonens uppdateringar lite här och var. Så nu ligger jag på mage, datan framför mig, och en kudde under hakan. Och jag är så sjukt hungrig så jag tror att jag kommer dö snart! Gissar jag rätt har vi inget bröd hemma. Då finns det stora risker för utbrott. Oj...jag måste verkligen städa mitt rum.
Jag har lust att åka in till stan senare, har lite money on my hands nu. Jag måste in själv, annars hittar jag ingenting. Det krävs djup koncentration för mig att shoppa, för jag hatar att göra det. Det är svin gött med nya kläder, men att lokalisera dom, spendera sina pengar på dom, och trängas med alla andra miljarder människor som ska in i samma affär...usch. Jaja, vi får se hur det blir. Vi börjar med frukost nu i alla fall. Puss!
(passar på att be om ursäkt att jag verkligen tappat mina åsikter, men jag lovar att det kommer intressantare saker snart)

home again

Yo yo yo! Tillbaka i Lindome igen, hemma från klassresan på Hönö. Har nog aldrig haft så lite att göra i hela mitt liv. Ungefär 80% av tiden gick åt att sitta ute på altanden och röka. Jag har rökt så jävla mycket att jag är helt slutkörd på skiten, jag vill aldrig ha mer. Fast jag tog en förut med Oscar...men aa, aldrig ett paket igen! Okej, vi var på ett jävla vandrarhem på Hönö då. Länkarnas vandrarhem!! Slå det ni! Ni som inte var Länkarna är, så är det en förening, eller grupp skulle man kunna kalla det, som består av föredetta missbrukare. Så där var min klass! Haha, det var fan de ofreshaste människor jag sett. Det fanns inte mycket att göra, vädret var skit, och hela jävla klassen hatade varandra efter en timma. Det var faktiskt riktigt jävla tråkigt! Det enda som jag fått ut av resan är att jag lärt mig göra rökringar, och att jag aldrig ska sätta min fot på Hönö igen. Men jaja.
Imogon är det skolavslutning. Jag går ur nian, mina vänner. Det efterlängtade sommarlovet är här nu. Alltid lika jobbigt spännande att slänga sig in i sommaren, för man vet aldrig vad som ska hända. Va fan, livet förändras vart jag än går, och särskilt på sommarlovet! Det är ingenting jag kan förhindra, eller göra något åt. Jag kan bara stå och observera mitt eget liv. Inte för att verka obstinat, men jag älskar att hata denna fucking stan! Haha, jag är så jävla glad att jag är tillbaka. Och jag är så glad att jag träffade Oscar förut, för jag var inte pepp på att vandra till min gata själv. Nu ska jag sova, för jag har missat det de två senaste dagarna.
Dagens musiktips; Six feet under the stars (Aucustic) med All Time Low. Grym låt. Over and out, puss.

bland dom identiska husen

Heeeej. Läget? Bra. Ok, najs. Aaa. Jag har ont...jag är bränt upp min hud. Känns inte bra alls faktiskt. Nuddar någon mig så får jag bita ihop för att inte skrika och klappa till personen på käften, känns det som. Jahopp, igår var jag i skolan ungefär en kvart. Städade ur skåpen, tog hem allt vi ville spara och sen fick vi gå. Så då åkte jag och kära lilla Linnea till Snipen och solade. Där träffade vi några goa pojkisar som vi tjötade lite med, och så doppade vi tårna i havet...inte alls kallt, nej nej. Sen efter några timmar där ute skjutsade Linnsan hem mig, så träffade jag Oscar en stund. Eller aa, han tvingade mig att köpa cola till honom och sen satt vi och tjöta lite. Efter ännu en timma var det dags att åka på studentmottagning hos Calle, trevligt trevligt. Och efter det var det party hos Forsell tydligen, så jag hängde med dit. Träffade många saknade, och mindre saknade...men aa, det var la rätt okej där. Drack ingenting, och kom hem tidigt, BRA ÅSE! Idag vet jag inte riktigt vad som händer, Linnea och jag pratade om havet idag igen men det blåser ju...men ja, vi får se. Nu ska jag gå ner och öppna mitt kylskåp. Puss

my own life

Tjaa! Jag sitter i sängen och festar på p-piller till Papa Roach & Volbeat. Riktigt jävla najs! Har vart i skola idag då, det är riktigt chill nu när vi inte har ett skit att göra. Fått reda på att jag fick godkänt i matte, så stolt tjej har ni här! Och jag har höjt mig i flera ämnen, så jag är riktigt nöjd med mina betyg faktiskt. Varit på soc idag, och det känns faktiskt helt okej. Va fan, man gör det man måste liksom. Träffade Beppz på Mölndalsstation, kul att se den liraren igen.

En sak jag tänkt på då...varför lever alla i det förflutna? Ingen lever i nuet! Gammalt jävla gnabb som hände för flera år sedan surar folk fortfarande för! VARFÖR? Get over it, give it a shot. Jag menar, det är väl inget att bry sig om något som var så jävla längesen? Det beror självfallet på vad det är, men om det bara är sånt onödigt tjafs så får man la bara ta och bita ihop? Eller? Jag vill ge hela världen lyckopiller och speed! Alla ska vara jätte glada och bara kasta jordgubbar på varandra! Gosegos med blommor i håret! Haha, nu blir det allt för mycket ljusa ord här va...det är bara mörka ord som fastnar. Svarta bokstäver är dom som syns på det vita pappret. Det är ju mycket roligare att läsa också. Det ska vara arga, elaka, sura, mörka ord som bildar mörka meningar. Det är dom man läser, mina vänner. Ljusa ord är helt värdelösa. Det blir bara shlagerlåtar...och vi alla vet ju hur uppskattat det är. Om man nu inte heter Siv och är 65, och äger 17 katter och bor i husvagn. Haha, jag är fruktansvärt humoristisk! Puss på er godisar!

Nystart!

Det är första juni, mina pengar på mobilen har rullat in, sommarvärmen börja gå på, och har inget plugg kvar i skolan! Inte långt kvar nu boys & girls, snart vänder vi på dygnet, super skallen av oss varje kväll och bara njuter av sommaren! Haft värsta sköna dagen i skolan, gjort klart allt som ska göras. Hade matteprov idag, kan inte säga att det gick bra faktiskt. Läraren hade ju gett mig fel grejer att plugga på till och med. Go dam? Svar nej. Men jaja, förutom det är allt prima liv idag! Imorgon efter skolan ska det grillas hos Amanda, ska bli trevligt som fan. Och på söndag blir det Hönö med klassen. Det blir vad man gör det till, och allt jag deltar i blir ju grymt så det kommer bli bra vet ni!
Min helgplan ser ut så här då va, sova borta på fredag (hos bff eller nått). Vara med Linnea på lördag, jag vill dricka men vet inte om pengarna finns till det. Sen vara bakis på söndag och åka till Hönö. Nice plan, right? Yes indeed. Ååh, jag saknar min lilla Klingis också! Får ta och ringa honom snart. Nu ska jag...göra något annat! Puss

me & my hand gun

I have sufferd enuff. Det finns ingenting mer att säga nu. Det är över. Tänker inte ens försöka mer. Varför i helvete slösar man så mycket tårar och känslor på någon som skiter i det fullständigt? Får ta och sluta med det nu. Jag ska sluta, orkar inte. Torkar tårarna nu, går in i duschen, tvättar av mig dig. När jag kommer ut ur duschen, ligger i min säng ska jag kunna somna utan problem. Du kommer inte finnas mer. Trycket över bröstet ska ha lättat, det ska vara enkelt att andas. Jag ska aldrig mer bry mig. Jag ska bli som innan jag träffade dig. Hejdå, det här är sista gången.

sticky icky icky

Hallå ja. Idag har det hänt en jävla massa. Skolan då, våran NO lärare fick väl ångest för att försöka lära ut grejer när vi ändå inte lyssnar, så han sa att alla skulle ut och spela fotboll. Och aa visst, tänkte jag, det är ju bara sitta brevid och le lite grann. Men tillslut så gav jag upp det, för det blev ett jävla tjöt om att jag skulle vara med. Så det första jag gör när jag ska nudda bollen är att sträcka upp benet så jävla långt upp i himelen, så att brallorna spricker. Ja, då fick alla ett gött skratt i alla fall. Åkte hem med Michelle, bytte byxor och åkte tillbaka till plan. Då gör Daniel exakt samma sak som jag gjorde innan, så hans sprillans nya chinos spricker dom också. Jävla wanna be mig asså. Men ja, då blev allt ännu roligare då. Sen lärde Amanda mig hur Findus gör, så nu kan jag världens roligaste grej. Sen vid lunch skulle vi gå till bamba då, för att alla utom jag skulle käka (jag äter inte sån skit). Och så säger en bambatant att det är Mexikansk gryta, fast det ser ut som en blandning mellan lera och inälvor. Och slänger Amanda ur sig "Jaha ja, är den här rätten ball i Texas asså?". Ja, det blev ett par goa skratt där med. Sen självklart skulle vi be bordbön, fast ingen visste riktigt hur man gjorde, så det slutade med att vi gav upp det och drog och köpte jordgubbar istället. Sen gick vi genom hela korridoren och kastade alla äckliga jordgubbar på golvet, i hopp om att någon jävel skulle halka och slå sig. Efter skolan åkte jag och Amanda till Streteredskolan en stund. Vi träffade Jimie, Simon, Karro, Kajsa och lilla Linnea. Så jag hakade med på Linneas lektion där vi kollade en film och en heroin pundare. Så nu kan jag allt om hur man laddar en sil. Och allt om hur jävla sorglig man ser ut efter man har skjutit in silen också. Stackars Jesper...asså han hette så på filmen. Eller film och film...dokumentär är nog rätta ordet. Efter det drog jag ut till tossarna igen. Sen gick jag, Amanda, Jimie och Kajsa in och hälsade på Tobbe. Ägde han totalt som alltid, men han älskar mig ändå. Gick ut och tog en cigg med Kajsa och sen drog jag hem.
Väl framme i hemmets lugna vrå har jag käkat, pluggat lite, och lite sån skit. Jag har tre prov imorgon så jag kommer antagligen avlida. Och jääääävlar vilken onödig fakta jag fick till här! Är det så här man för en blogg? Berättar om sin dag? Eeeh, skit tråkigt att läsa om? Ja.

Vad vill ni höra om då? Att jag tycker SD är urgullga som ser muslimer som det största hotet i Sverige? Det är faktiskt gulligt. Dom tror typ att muslimer ska erövra Svierge och spränga alla svenskar i luften, haha! Jävligt löjligt. Det finns ingen helthet i det där partiet alltså. Men jag har märkt att alla är ju typ rasister nu för tiden. Varför orka slösa energi på det? Jag vill bara dansa. Haha, nej det vill jag fan inte för jag är för trött. Jag kan dansa tryckare om det är så. Kom och dansa tryckare med mig, älskling. Okej, dagens fråga då! När älskar man någon? Jag är nyfiken, när gör man det? Vad är det som krävs för att man stolt kan säga "jag älskar honom"? Let me know..

take me anywhere

Hej bloggish. Nu ska jag printa in onödiga bokstäver, som ska bilda onödig meningar, så att resten av världen ska få läsa om mitt onödiga liv. Kul va? Nej, verkligen inte! Varför i helvete har jag en blogg?! Finns det något mer meningslöst än att föra en blogg? Och min blogg är ju inte klok, den är bara arg och deprimerande! Folk som läser vill ju spärra in mig på psyket, efter dom har läst! Burn after reading...hehe. Men eftersom jag inte har något som helst vettigt tänkande inom mig så here it goes! Nu börjar mitt meningslösa pladder:
Jag har inte gjort så mycket idag. Pluggat matte, städat ännu en gång (städar när jag är depp), käkat pizza med Magnus, William och Niklas. Gett upp det här med att försöka sluta röka. Jag tröströker för tillfället, men jag lovar att jag lägger av sen. Dagens musiktips: I just don't know what to do with myself med The White Stripes. Riktigt jävla grymma. Sån go låt som man diggar genom att dunka huvudet i väggen och så, japp. Haha, faaaan va deprimerande!! Okej, något posetivt då...jag har gjort om på mitt rum lite. Flyttat runt lite grejor. Rummet blev mer mysigt nu, det gillar vi. En annan grejs jag är nöjd med, min bakrundsbild på mobilen! Hehe...inte för att jag berättar vad det är för en bild, men den är otroligt vacker. Irriterande att jag inte säger vad den föreställer, va?

Jag har insett att Danska är ett jävligt roligt språk. Norska är ju roligt att lyssna på, men Danksa är ju ännu roliga för man fattar ingenting! Haha! Jag har så sjukt ont i huvudet, och jag är propp mätt verkligen...är typ sugen på att sova nu...klockan är tjugo i åtta...yeeeaaah! Sovdags, faktiskt. Eller aa, om det går. Jag är ju vampyr så jag brukar ju inte sova förens typ tre på natten, men nu jävlar ska det blir ändring och ordning! Puss på er kissekatter!

lover of the light

Är det så farligt att våga ge en person en chans till? En enda? Jag har gett chanser, och vissa gånger har det blivit värre, men många gånger har dt blivit så mycket bättre. En chans...kom igen...vi har redan bråkat om allt som går att bråka om, kan vi inte vara lite lyckliga bara? Vi kan ju, det har vi ju sett innan. Jag har också mycket att ge, och du tror väll inte på allvar att jag skulle göra om samma misstag igen? Tror du det har du fel, för jag skulle fan inte göra så! Ska jag vara ärlig? Ska jag säga som det är? Du betyder SJUKT mycket för mig. Jag tycker om dig mer än vad jag själv har förmågan att klara av! Vad mer ska jag säga? Kan jag förklara det på ett annat sätt, så säg hur, för jag vet inte.
Jag antar att detta är ett utav livets alla prövningar. Men snälla, ingen av oss vill ju att det ska sluta såhär, så vad sysslar vi med? I'll be your's if you'll be mine.

Kan inte få ut mer av detta nu. Det har spårat ur, jag är inte mig själv längre. Har försvagats något ortoligt, det är skrämmande. Men ja...jag sitter väl här och väntar på att du ska vilja ha mig då. Lär ju dö i väntan, men jag vill inte ha någon annan så det finns inget annat att göra. Ta åt dig, du dödar mig.

why do I want you, now then I can't have you

Jag är helt slut. Mina ögon är helt svullna och svider som fan. Gör typ ont att blinka. Mitt huvud är helt snurrigt efter allt tänkade. Jag behöver sova. Eller dö. Eller nej, inte dö. Jag måste finnas kvar för att se hur allt blir. Eller vill jag ens veta det? Jag tror jag håller på att bli galen.
Jag ska städa mitt rum. Igen. Jag ska slänga massa saker. Få ordning. Fan, det krävs ordning. I tecknade filmer och så, ni vet, så har ju figurerna ibland en djävul och en ängel på vardera axel. Om vi också har det, fast dom inte syns, och vi inte riktigt kan konversera med dom så som figurerna på filmen kan, så tror jag att min ängel inte har mycket att säga till om. Djävulen är mer kraftfull, och får alltid som han vill. Ängeln har liksom gett upp! Jag är så jävla dum i huvudet, så det finns inte. Hade jag träffat mig själv hade jag nog slagit sönder mig. Jag hade blivit så arg, och så jävla irriterad på mig själv att jag hade slagit mig blodig. Jag skulle hata mig om jag mötte mig själv. Avskytt. Men gör jag något för att ändra mig? Nej. Varför inte? Ingen aning. Vet inte hur. Men jag är här, och mitt liv är bara mitt. Och det finns folk som gillar mig, till och med älskar mig. Fråga mig inte hur fan dom kan göra det, för det finns igen logik i svaret, men så är det. Och jag är glad för det faktiskt. Och hedrad. Du tyckte om mig. Du gjorde det. Jag är stolt över det. Mindre stolt över att jag sabbade det, och sårade dig och mig själv. Det är skamligt som fan. Men gjort är gjort, allt jag kan göra är att hoppas på att du är villig att försöka förlåta mig. Jävlar va jag hoppas...
Nu måste jag sluta. Jag behöver dig, glöm inte det. Du är en viktig funktionär i mitt liv. Puss

this is to you, baby blue

För varje dag som går växer mina känslor. Dom borde inte göra det, men så är det. För varje gång jag pratar med dig, det spelar ingen roll om det är din röst jag hör eller dina ord jag läser, jag känner dig lika starkt ändå. Jag ser dig, jag känner dig, jag fylls av dig. För varje steg jag tar fylls jag av känslan av dig. Tanken av dig gör mig glad, gör mig stark, gör mig villig att försöka. Och det känns helt jävla fantastiskt när du ler mot mig, när du skriver något som jag vet att du har skrivit med ett leende. Det gör min dag, och det kommer alltid göra mina dagar. Jag kan gå runt en hel dag under ett regnmoln, när du sagt något som gjort mig arg. En hel dag kan jag gå runt och förbanna dig, och önska dig olycka. Men sen när du ringer vid kvällens slut, då svarar jag och ler. Du får mig att le med söta honungsord, och du får mig att hoppas igen. Jag vet att det inte finns någonting att hoppas på, för du har förklarat allt för många gånger att det aldrig kommer att bli vi. Vi kommer aldrig dela nätter tillsammans igen, aldrig ha läpparna mot varandra, aldrig ens hålla om varandra på det sättet igen. ”Gråt inte”, sa du. Och hur skulle det kunna gå till hade du tänkt? Jag gråter varje natt, varje dag till och med. På grund av dig. Känns det bra? För mig känns det förjävligt. Du har gjort sönder mig, och jag väntar bara på att du ska hämta plåster och fixa allt igen. Men du gör inte det. Allt du gör är att få mig att le de sekunderna, minuterna eller timmarna då vi pratar. Men sen, när jag sitter där utan dig igen då kommer tårarna. Lika självklart som att vi kan andas, tårarna kommer.

Om jag bara kunde få se dig, så skulle allting bli lättare. I alla fall för ett tag. Ljuset skulle blända mig, jag skulle inte se något mörker, och allt skulle kännas bra. Jag skulle veta att allt var bra. Jag vet att du inte drog ut mig hit för att drunkna, så varför är jag tio meter under vattnet upp och ner? Rädda mig, som du alltid gör. Dra upp mig ur vattnet, säg att det kommer att lösa sig. Säg att allt kommer bli mycket bättre nu, när du är här. Säg det. Tystnaden fyller mig nu, inte du. Lika självklart som att allting kommer till ett slut, så finns du inte mer. Du är försvunnen, och du kommer aldrig tillbaka. Jag kommer aldrig somna mot ditt bröst igen. Kommer aldrig känna din arm runt mig när jag vaknar. Kommer aldrig få ta din hand när vi sitter i din bil. Aldrig mer, det är över nu. Någon annan kommer snart att ta min plats. Någon annan kommer snart att få höra honungsord.

Du sa att du aldrig ville förlora mig. Du sa att jag var för härlig för att gå miste om. Vad är jag nu? Betyder jag ingenting för dig? Jag måste väl göra det, för du vägrar ju sluta prata med mig. Du sa att det var kärlek i dina ord. Det fick mig att känna mig lycklig igen. Men nu är jag olycklig, här ensam i min säng. För jag hör bara min egen röst och inte din. Därför är jag olycklig.

Men jag har mig själv att skylla, jag vet. Jag hade chansen men jag sumpade det. Hur i helvete kan jag vara så korkad? Hur kan jag slänga bort lycka? Det är så jävla sällsynt i den här världen, och utan att tänka efter kastar jag bort all lycka fastän jag inte vill. Det räcker med dom här plågorna nu, jag orkar faktiskt inte mer. Jag fattar inte heller varför vi började bråka från första början. Det berodde på tvivel tror jag, det är min teori. Men jag lovar, säger du åt mig att sluta tvivla så gör jag det! Säger du åt mig att sluta gå med fötterna, och använda händerna istället, då gör jag det. Jag gör allt, okej? Jag vill inte att du ska ge upp allt hopp om mig, sluta inte lägga energi. Jag ändrar på mig, jag lovar. Ge mig lite tid att växa bara. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig göra någonting som gör att jag riskerar att förlora dig igen. Tro på mig, snälla gör det. Jag gör vad som helst för en enda liten chans till. Men då måste jag få klartecken från dig att det är det du vill att jag ska göra. Du vet vart jag finns.

blää

Fredag idag! Jag är sjukt jävla trött, kom hem 05.30 igår. Kom faktiskt i tid till skolan och så, men helvete va trött jag är nu. Vet inte inte riktigt vad kvällen har att bjuda på, men jag orkar fan inte med någon dricka idag. Vill bara mysa och ta det lugnt. Har bakat kakor nu! Fett jävla goda! Nu orkar jag inte skriva något. Puss

Taggad tjej!

Jag är så jävla sugen på tatuering! NU! Och jag måste vänta två år. Jag vet precis vad jag vill ha nu! Och jag vet vart! Jag vill ha en tatuering över det högra skulderbladet, typ tio centimeter lång text...och det ska stå...Hilf mir fliegen! Hur fint är inte det? Det är tyska, och det betyder hjälp mig flyga. Så jävla fint! Jag vill tatuera mig nu...dumma mamma som tvingar mig vänta! Men jag vill ju så klart ha fler än en tatuering, hehe! Jag har alltid velat ha ett litet hjärta på handleden. Det är också väldigt fint.
Annars då? Jo, har lugnat ner mig lite nu. Är nog tack vare samtalet jag fick av Magnus förut. Det fick mig att varva ner, hehe. Jag borde verkligen sätta igång med att städa rummet, men det finns ingen ork till det. Någon vänlig själ som kan göra det åt mig? Nehe, inte? Då får jag väl göra det själv då! Laters!

Im still an animal

Jag har gjort provet nu...ledig dag idag nu då. Jag kan inte slappna av. Jag är helt spänd. Sitter som paralyserad och stirrar ner i golvet bara. Jag behöver lugna mig! Asså jag tycker ändå att det verkade gå bra, men samtidigt så vet jag ju inte. Jag har panik. Om någon känner för att trösta mig, och få mig att lugna ner mig, ring så ses vi! Okej, jag måste sova lite. Skriver sen, puss!

Hit me right between the eyes, I want to see the sky

Jag är sååååå jääääävla nervös! Jag måste sova, jag måste verkligen, men jag kan inte! Jag har pluggat matte hela dagen, men ändå så känner jag mig helt jävla tom på kunskap. Sitter i min säng och lyssnar på Queen och hyperventilerar nu. Åh jävlar...vad gör jag om jag inte klarar provet? Vad gör jag? Hjälp mig, jag går sönder här! Och inga pengar på mobilen, så jag kan inte smsa personen som jag måste prata med för att kunna bli lugn. Underligt att vissa människor har sådana förmågor Bara genom att höra deras röster, eller läsa deras ord kan allt kännas bra igen. Även fast allting egentligen är åt helvete. Jävlar, jag är bra på att sakna. I really do miss you, baby blue. Men allt är faktiskt bättre nu, såren läker liksom. Visst har det tagit tid, och du är inte helt borta, men jag är inte desperat längre. Skönt. Men vill du ha mig kan du få mig så lätt.
Nu är det nog. Nu måste jag sova. Måste, måste, måste. Dagens puss går till Magnus, för världens bästa grupp på Facebook. Pusssss!

love of my life, you've hurt me

Hello dolls! Jag läste precis Blondin Bellas, eller Isabella Löwengrip som hon heter, blogg. Och det är inte direkt vanligt att jag läser bloggar, för att jag tycker alla "kända" bloggare i Sverige är värdelösa, men nu gjorde jag det. Det skulle aldrig falla mig in att läsa Kanzas blogg, och absolut inte Kissies, men Bellas VERKADE vara den som var mest resonlig...men nej! Varför skriver alla om samma sak? Det är dagens outfit, det är dagens onödiga händelser, och såklart alla SUPER DUPER COOLA EVENTS SOM NI VANLIGA SVENSKA ALDRIG KOMMER FÅ UPPLEVA, BARA SUCKA EFTER!! Haha, jag borde verkligen inte ha en blogg, för jag är så jävla emot det! Men skulle jag lägga ut en dagens outfit...eh nej. Knappast.
Idag har jag på mig...! Hihi nää då, skoja bara. Hört att Fångarna på fortet kommer tillbaka nu. Det där usla programmet som TV4 var så jävla stolta över, ni vet? Det är ju bara ett bevis på att det inte finns någon fantasi i Sverige överhuvudtaget. Blondie Bella ska tydligen vara med, ÅH GUUUUD så kul! Asså tv-världen kan verkligen det där med att samla alla Bkändisar i en och samma veva.
Jag förövrigt är helt slut av allt detta pluggandet, men förhoppningsvis visar det resultat! Är riktigt skoltrött nu, vill bara gå i ide även fast det i stort sätt bara är EN vecka kvar. Nu när sommaren börjar ta form tänker jag göra om bloggens look lite. Ljust ska det bli! Spännande, eh? Jag är jätte sugen på att göra om massa nu! Riva ut hela rummet, slänga ut allting och göra nytt! Inredning är också ett stort intresse, så nu vet ni ännu lite mer om mig. Men nu räcker det med onödig information, puss och kram på er!

varma tårar blir till is

Hejsan svejsan! Jag vill börja med att säga att jag faktiskt är grym. Lyckas bra med det mesta. Livet är teater, det är bara att försöka hitta den perfekta rollen. Kärlek är film, det är bara att försöka hitta den perfekta motspelaren. Åh, fan va bra jag är! Jag måste bara få klaga lite på en grej...lugna röster!! Asså sånna kurator/psykolog röster! Så extremt jävla överdrivet lugna och "trevliga" så det blir irriterande! Det känns som att man snackar med en maskin, eller? Jag vill inte prata med maskiner, jag hatar det! Dom skiter antagligen fullständigt i mitt liv, men de får ju betalt för att lyssna på det, så då måste dom ju sitta där i en fåtölj och nicka instämmande. Herre jisses, ser ur löjligt ut.
Så där ja, då var klagandet slut! Jag mår faktiskt prima idag, förutom att jag är jävligt trött (hehe). Kom hem lite sent igår. Men lätt värt, så det är fine by me! Jag fick VG+ på Andravärlds kriget, och på uppsatsen om Olof Palme så är stolt över mig själv. Och jag ska göra ett avgörande prov i matte på torsdag så jag är livrädd! Men ja, allt jag kan göra är att hoppas på det bästa. Är det inte så med allt egentligen? Allt man kan göra är att hoppas på att det ska gå bra? Hoppas på att man inte blir mördad imorgon, eller nått? Haha, jävlar vilken tur jag har som inte blev mördad igår! Nu har jag feeeeeettttt tråkigt. Och idag sörjer vi för att mina pengar på mobilen tog slut idag...buhuhu! Och jag saknar min första bästa killkompis. Läskigt att se någon varje dag och inte våga säga ett ljud. Gå förbi någon som man har kallat bror, och nu inte vågar se i ögonen utan att vända bort blicken. Jag fäller en tår på 37 grader, som kyls så fort den möter mig kind.

skuggan av en fjäril

Sup dig bort, sup dig yr. Sup dig full så du spyr. Sup dig arg, sup dig dum. Sup dig alldeles tom. Sup dig kåt, sup dig vild. Sup dig sorgsen ocg gråtande mild.
Gör vad du vill, sa du. Och om jag inte kan göra det? Om jag vet vad jag vill men inte kan. Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan, sa du. Hu kan man veta om man skadar någon annan? Kanske skadade du mig. Jag vet att du skulle besvara mina frågor, snabbt och lätt skulle du ge mig svar. Och jag skulle tro dig. Du hade svar på alla frågor. Alla frågor kunde du besvara. Alla utom en.
Usch för tankar. Trista tankar, sega tuggummitankar, tankar tunnga som tegelstenar. Miss Pitiful, that's my name. Yeah. Men från och med nu ska mina tankar vara lätta. Lätta som fjärlilar! Nej, lättare till och med! Lika lätt som skuggan av en fjäril. Puss & kram.

No longer your Juliet, dyke.

Vad vet du om månljuset, förens du blivit sönderslagen under det. Och vad vet du om gryningen, förens du mött varje morgon med sömnlösa ögon. Och vad vet du om solen, förens nån släckt alla ljusen. Och vad vet du om att att inte vilja vakna längre, ni kommer få se er ungdom ruttna framför er. Och vad vet du om kärleken, förens du förjäves hatat den. Och vad vet du om när hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva. Han kommer aldrig tillbaka. Hon kommer aldrig tillbaka. Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta, för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna. Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan. Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet enda bort till horisonten. Tysta ner musiken. Han kommer aldrig hit igen.

Detta är inlägg 81, förstår ni. Jag fick lära mig en gång att 81 är lika med HA. Hells Angels. Det glömmer jag bort nu, så nu vet jag inte det. Poff, borta. Allt som han har lärt mig är borta nu, så någon anna får gärna lära mig på nytt. Riktigt jävla besviken. Alltid vetat att du var en DramaQueen, men det finns väl gränser? Du har gjort ett misstag älskling.

Nu när du saknas

Det är sjukt störande att jag knappt kan ligga på din sida av sängen. Det är sjukt störande att ser dig i allt jag gör. Kan ju inte ens vara på Kungsmässan, och vi var där en gång! Jag kan inte sova, för jag ser bara dig framför mig. Då när du somnade i min säng, på din sida, och såg ut som en hamster. Och nu saknar jag den lilla hamstern...som fan. Det är så sjukt störande att jag tänker på dig varje dag, och att du inte ägnar mig en tanke. Vad jag vet, eller vad jag har förstått kanske man ska säga. Jag har tänkt på dig varje dag i fyra månader. Varje dag i hundratre dagar. Fatta hur mycket det är. Fan va patetiskt.
Har varit i skolan idag, yeay me. Sen gick jag hem, somnade, och vaknade typ en kvart senare av att Marcella står utanför och tutar som en jävla galning. Åkte med henne till Kungsmässan. Vi satt och skrattade ihjäl oss åt fula människor, och drack juice. Sen åkte vi till Donken på Freeport, och då åskade det som attans så jag gissade på att alla skulle tillägnas varsin blixt så alla dog. Men så blev det inte. Nu är jag riktigt jävla trött, men jag orkar inte flytta ner alla saker från min sida, så jag kommer sova på din sida av sängen nu. Hoppas det är okej?
Kan inte bara alla hålla käften lite, bara någon stund. För jag hör knappt mina egna tankar. Fast det kanske är positivt. Nu somnar jag snart, av med byxorna fort! Så ja, nu känns det bättre. Synd att jag är kall och blöt i håret. Det är jätte synd att jag inte har en slav som kunde torka mitt hår och värma mig. Han skulle vara en han, lång och ha snygga jävla muskler. Brunbränd och mjuk hud. Lite snaggad så där och ha världens finaste ögon. Djupblå. Sån blå som man drunknar i, och behöver mun mot mun-metoden för att klara sig. Han skulle kunna heta något på A.
Nu somnar jag. I dina osynliga armar somnar jag...godnatt hatade älskling.

jag kan inte ens stå när du inte ser på

Tjaaaaaaa! Det är sol! Jag har fått min klänning (...) till balen! Jag har käkat pizza & glass idag! Jag träffade kioskmongot Josefine förut! OCh jag mår så sjuuukt jävla bra! Min lärare älskar mig i bilden, fast det jag målar ser ut som fan. Hoppas att jag höjer mig där, för jag lär få IG i idrott...hehe. Fuck skolan, jag är ninja!
Är det inte super duper härligt att solen är framme idag då? Jo, det är för jävla skönt! Jag sitter här i bara vit tunika och är as varm och go! Och jag har bestämt mig, efter det här paketet är det dags för ett nytt uppehåll. Och jag ska kämpa med det som attans! Be proud of me if I make it, okey?
Jag har tänkt på en grej, varför vill man alltid ha det man aldrig kan få? Det är väl ganska konstigt om man tänker efter? Varför kan man aldrig nöja sig med det man har? Jag beundrar dom som har förmågan att bara nöja sig. Jag klarar fan inte det. Får inte jag det jag vill ha, blir jag jätte arg/ledsen/besviken på mig själv. Och eftersom att jag är jävligt envis så ska jag så klart tjöta till mig allt. Men lyckas jag inte med det surar jag över det ganska länge. Så gör dig själv en tjänst, bara gå med på det baby! Så slipper du tjat och en surig Åse...hehe och det vill man slippa. Come on and let me kiss you now. I dont want to break your heart, I just want a brand new start!
Vet inte riktigt vad dagen har att bjuda på, är fortfarande as trött sen igår. Var och kollade hockey hos Magnus igår nämligen. Dom vann ju med 5-0 så jag är stolt svenne idag! Men fan va trött man blir efter att ha haft ögonen på den jävla pucken en hel kväll, damn! Jag tror att jag ska be min lilla mamma om pannkakor nu. Dagens puss var extremt längesen så nu slänger vi iväg en sån! Dagens fucking puss går till...damdadamdadam...Aliiidaaa Kantheee! Okej, till min kära Bff också! Puss på er raringar!