me & my hand gun

I have sufferd enuff. Det finns ingenting mer att säga nu. Det är över. Tänker inte ens försöka mer. Varför i helvete slösar man så mycket tårar och känslor på någon som skiter i det fullständigt? Får ta och sluta med det nu. Jag ska sluta, orkar inte. Torkar tårarna nu, går in i duschen, tvättar av mig dig. När jag kommer ut ur duschen, ligger i min säng ska jag kunna somna utan problem. Du kommer inte finnas mer. Trycket över bröstet ska ha lättat, det ska vara enkelt att andas. Jag ska aldrig mer bry mig. Jag ska bli som innan jag träffade dig. Hejdå, det här är sista gången.

sticky icky icky

Hallå ja. Idag har det hänt en jävla massa. Skolan då, våran NO lärare fick väl ångest för att försöka lära ut grejer när vi ändå inte lyssnar, så han sa att alla skulle ut och spela fotboll. Och aa visst, tänkte jag, det är ju bara sitta brevid och le lite grann. Men tillslut så gav jag upp det, för det blev ett jävla tjöt om att jag skulle vara med. Så det första jag gör när jag ska nudda bollen är att sträcka upp benet så jävla långt upp i himelen, så att brallorna spricker. Ja, då fick alla ett gött skratt i alla fall. Åkte hem med Michelle, bytte byxor och åkte tillbaka till plan. Då gör Daniel exakt samma sak som jag gjorde innan, så hans sprillans nya chinos spricker dom också. Jävla wanna be mig asså. Men ja, då blev allt ännu roligare då. Sen lärde Amanda mig hur Findus gör, så nu kan jag världens roligaste grej. Sen vid lunch skulle vi gå till bamba då, för att alla utom jag skulle käka (jag äter inte sån skit). Och så säger en bambatant att det är Mexikansk gryta, fast det ser ut som en blandning mellan lera och inälvor. Och slänger Amanda ur sig "Jaha ja, är den här rätten ball i Texas asså?". Ja, det blev ett par goa skratt där med. Sen självklart skulle vi be bordbön, fast ingen visste riktigt hur man gjorde, så det slutade med att vi gav upp det och drog och köpte jordgubbar istället. Sen gick vi genom hela korridoren och kastade alla äckliga jordgubbar på golvet, i hopp om att någon jävel skulle halka och slå sig. Efter skolan åkte jag och Amanda till Streteredskolan en stund. Vi träffade Jimie, Simon, Karro, Kajsa och lilla Linnea. Så jag hakade med på Linneas lektion där vi kollade en film och en heroin pundare. Så nu kan jag allt om hur man laddar en sil. Och allt om hur jävla sorglig man ser ut efter man har skjutit in silen också. Stackars Jesper...asså han hette så på filmen. Eller film och film...dokumentär är nog rätta ordet. Efter det drog jag ut till tossarna igen. Sen gick jag, Amanda, Jimie och Kajsa in och hälsade på Tobbe. Ägde han totalt som alltid, men han älskar mig ändå. Gick ut och tog en cigg med Kajsa och sen drog jag hem.
Väl framme i hemmets lugna vrå har jag käkat, pluggat lite, och lite sån skit. Jag har tre prov imorgon så jag kommer antagligen avlida. Och jääääävlar vilken onödig fakta jag fick till här! Är det så här man för en blogg? Berättar om sin dag? Eeeh, skit tråkigt att läsa om? Ja.

Vad vill ni höra om då? Att jag tycker SD är urgullga som ser muslimer som det största hotet i Sverige? Det är faktiskt gulligt. Dom tror typ att muslimer ska erövra Svierge och spränga alla svenskar i luften, haha! Jävligt löjligt. Det finns ingen helthet i det där partiet alltså. Men jag har märkt att alla är ju typ rasister nu för tiden. Varför orka slösa energi på det? Jag vill bara dansa. Haha, nej det vill jag fan inte för jag är för trött. Jag kan dansa tryckare om det är så. Kom och dansa tryckare med mig, älskling. Okej, dagens fråga då! När älskar man någon? Jag är nyfiken, när gör man det? Vad är det som krävs för att man stolt kan säga "jag älskar honom"? Let me know..

take me anywhere

Hej bloggish. Nu ska jag printa in onödiga bokstäver, som ska bilda onödig meningar, så att resten av världen ska få läsa om mitt onödiga liv. Kul va? Nej, verkligen inte! Varför i helvete har jag en blogg?! Finns det något mer meningslöst än att föra en blogg? Och min blogg är ju inte klok, den är bara arg och deprimerande! Folk som läser vill ju spärra in mig på psyket, efter dom har läst! Burn after reading...hehe. Men eftersom jag inte har något som helst vettigt tänkande inom mig så here it goes! Nu börjar mitt meningslösa pladder:
Jag har inte gjort så mycket idag. Pluggat matte, städat ännu en gång (städar när jag är depp), käkat pizza med Magnus, William och Niklas. Gett upp det här med att försöka sluta röka. Jag tröströker för tillfället, men jag lovar att jag lägger av sen. Dagens musiktips: I just don't know what to do with myself med The White Stripes. Riktigt jävla grymma. Sån go låt som man diggar genom att dunka huvudet i väggen och så, japp. Haha, faaaan va deprimerande!! Okej, något posetivt då...jag har gjort om på mitt rum lite. Flyttat runt lite grejor. Rummet blev mer mysigt nu, det gillar vi. En annan grejs jag är nöjd med, min bakrundsbild på mobilen! Hehe...inte för att jag berättar vad det är för en bild, men den är otroligt vacker. Irriterande att jag inte säger vad den föreställer, va?

Jag har insett att Danska är ett jävligt roligt språk. Norska är ju roligt att lyssna på, men Danksa är ju ännu roliga för man fattar ingenting! Haha! Jag har så sjukt ont i huvudet, och jag är propp mätt verkligen...är typ sugen på att sova nu...klockan är tjugo i åtta...yeeeaaah! Sovdags, faktiskt. Eller aa, om det går. Jag är ju vampyr så jag brukar ju inte sova förens typ tre på natten, men nu jävlar ska det blir ändring och ordning! Puss på er kissekatter!

lover of the light

Är det så farligt att våga ge en person en chans till? En enda? Jag har gett chanser, och vissa gånger har det blivit värre, men många gånger har dt blivit så mycket bättre. En chans...kom igen...vi har redan bråkat om allt som går att bråka om, kan vi inte vara lite lyckliga bara? Vi kan ju, det har vi ju sett innan. Jag har också mycket att ge, och du tror väll inte på allvar att jag skulle göra om samma misstag igen? Tror du det har du fel, för jag skulle fan inte göra så! Ska jag vara ärlig? Ska jag säga som det är? Du betyder SJUKT mycket för mig. Jag tycker om dig mer än vad jag själv har förmågan att klara av! Vad mer ska jag säga? Kan jag förklara det på ett annat sätt, så säg hur, för jag vet inte.
Jag antar att detta är ett utav livets alla prövningar. Men snälla, ingen av oss vill ju att det ska sluta såhär, så vad sysslar vi med? I'll be your's if you'll be mine.

Kan inte få ut mer av detta nu. Det har spårat ur, jag är inte mig själv längre. Har försvagats något ortoligt, det är skrämmande. Men ja...jag sitter väl här och väntar på att du ska vilja ha mig då. Lär ju dö i väntan, men jag vill inte ha någon annan så det finns inget annat att göra. Ta åt dig, du dödar mig.

why do I want you, now then I can't have you

Jag är helt slut. Mina ögon är helt svullna och svider som fan. Gör typ ont att blinka. Mitt huvud är helt snurrigt efter allt tänkade. Jag behöver sova. Eller dö. Eller nej, inte dö. Jag måste finnas kvar för att se hur allt blir. Eller vill jag ens veta det? Jag tror jag håller på att bli galen.
Jag ska städa mitt rum. Igen. Jag ska slänga massa saker. Få ordning. Fan, det krävs ordning. I tecknade filmer och så, ni vet, så har ju figurerna ibland en djävul och en ängel på vardera axel. Om vi också har det, fast dom inte syns, och vi inte riktigt kan konversera med dom så som figurerna på filmen kan, så tror jag att min ängel inte har mycket att säga till om. Djävulen är mer kraftfull, och får alltid som han vill. Ängeln har liksom gett upp! Jag är så jävla dum i huvudet, så det finns inte. Hade jag träffat mig själv hade jag nog slagit sönder mig. Jag hade blivit så arg, och så jävla irriterad på mig själv att jag hade slagit mig blodig. Jag skulle hata mig om jag mötte mig själv. Avskytt. Men gör jag något för att ändra mig? Nej. Varför inte? Ingen aning. Vet inte hur. Men jag är här, och mitt liv är bara mitt. Och det finns folk som gillar mig, till och med älskar mig. Fråga mig inte hur fan dom kan göra det, för det finns igen logik i svaret, men så är det. Och jag är glad för det faktiskt. Och hedrad. Du tyckte om mig. Du gjorde det. Jag är stolt över det. Mindre stolt över att jag sabbade det, och sårade dig och mig själv. Det är skamligt som fan. Men gjort är gjort, allt jag kan göra är att hoppas på att du är villig att försöka förlåta mig. Jävlar va jag hoppas...
Nu måste jag sluta. Jag behöver dig, glöm inte det. Du är en viktig funktionär i mitt liv. Puss

this is to you, baby blue

För varje dag som går växer mina känslor. Dom borde inte göra det, men så är det. För varje gång jag pratar med dig, det spelar ingen roll om det är din röst jag hör eller dina ord jag läser, jag känner dig lika starkt ändå. Jag ser dig, jag känner dig, jag fylls av dig. För varje steg jag tar fylls jag av känslan av dig. Tanken av dig gör mig glad, gör mig stark, gör mig villig att försöka. Och det känns helt jävla fantastiskt när du ler mot mig, när du skriver något som jag vet att du har skrivit med ett leende. Det gör min dag, och det kommer alltid göra mina dagar. Jag kan gå runt en hel dag under ett regnmoln, när du sagt något som gjort mig arg. En hel dag kan jag gå runt och förbanna dig, och önska dig olycka. Men sen när du ringer vid kvällens slut, då svarar jag och ler. Du får mig att le med söta honungsord, och du får mig att hoppas igen. Jag vet att det inte finns någonting att hoppas på, för du har förklarat allt för många gånger att det aldrig kommer att bli vi. Vi kommer aldrig dela nätter tillsammans igen, aldrig ha läpparna mot varandra, aldrig ens hålla om varandra på det sättet igen. ”Gråt inte”, sa du. Och hur skulle det kunna gå till hade du tänkt? Jag gråter varje natt, varje dag till och med. På grund av dig. Känns det bra? För mig känns det förjävligt. Du har gjort sönder mig, och jag väntar bara på att du ska hämta plåster och fixa allt igen. Men du gör inte det. Allt du gör är att få mig att le de sekunderna, minuterna eller timmarna då vi pratar. Men sen, när jag sitter där utan dig igen då kommer tårarna. Lika självklart som att vi kan andas, tårarna kommer.

Om jag bara kunde få se dig, så skulle allting bli lättare. I alla fall för ett tag. Ljuset skulle blända mig, jag skulle inte se något mörker, och allt skulle kännas bra. Jag skulle veta att allt var bra. Jag vet att du inte drog ut mig hit för att drunkna, så varför är jag tio meter under vattnet upp och ner? Rädda mig, som du alltid gör. Dra upp mig ur vattnet, säg att det kommer att lösa sig. Säg att allt kommer bli mycket bättre nu, när du är här. Säg det. Tystnaden fyller mig nu, inte du. Lika självklart som att allting kommer till ett slut, så finns du inte mer. Du är försvunnen, och du kommer aldrig tillbaka. Jag kommer aldrig somna mot ditt bröst igen. Kommer aldrig känna din arm runt mig när jag vaknar. Kommer aldrig få ta din hand när vi sitter i din bil. Aldrig mer, det är över nu. Någon annan kommer snart att ta min plats. Någon annan kommer snart att få höra honungsord.

Du sa att du aldrig ville förlora mig. Du sa att jag var för härlig för att gå miste om. Vad är jag nu? Betyder jag ingenting för dig? Jag måste väl göra det, för du vägrar ju sluta prata med mig. Du sa att det var kärlek i dina ord. Det fick mig att känna mig lycklig igen. Men nu är jag olycklig, här ensam i min säng. För jag hör bara min egen röst och inte din. Därför är jag olycklig.

Men jag har mig själv att skylla, jag vet. Jag hade chansen men jag sumpade det. Hur i helvete kan jag vara så korkad? Hur kan jag slänga bort lycka? Det är så jävla sällsynt i den här världen, och utan att tänka efter kastar jag bort all lycka fastän jag inte vill. Det räcker med dom här plågorna nu, jag orkar faktiskt inte mer. Jag fattar inte heller varför vi började bråka från första början. Det berodde på tvivel tror jag, det är min teori. Men jag lovar, säger du åt mig att sluta tvivla så gör jag det! Säger du åt mig att sluta gå med fötterna, och använda händerna istället, då gör jag det. Jag gör allt, okej? Jag vill inte att du ska ge upp allt hopp om mig, sluta inte lägga energi. Jag ändrar på mig, jag lovar. Ge mig lite tid att växa bara. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig göra någonting som gör att jag riskerar att förlora dig igen. Tro på mig, snälla gör det. Jag gör vad som helst för en enda liten chans till. Men då måste jag få klartecken från dig att det är det du vill att jag ska göra. Du vet vart jag finns.

blää

Fredag idag! Jag är sjukt jävla trött, kom hem 05.30 igår. Kom faktiskt i tid till skolan och så, men helvete va trött jag är nu. Vet inte inte riktigt vad kvällen har att bjuda på, men jag orkar fan inte med någon dricka idag. Vill bara mysa och ta det lugnt. Har bakat kakor nu! Fett jävla goda! Nu orkar jag inte skriva något. Puss

Taggad tjej!

Jag är så jävla sugen på tatuering! NU! Och jag måste vänta två år. Jag vet precis vad jag vill ha nu! Och jag vet vart! Jag vill ha en tatuering över det högra skulderbladet, typ tio centimeter lång text...och det ska stå...Hilf mir fliegen! Hur fint är inte det? Det är tyska, och det betyder hjälp mig flyga. Så jävla fint! Jag vill tatuera mig nu...dumma mamma som tvingar mig vänta! Men jag vill ju så klart ha fler än en tatuering, hehe! Jag har alltid velat ha ett litet hjärta på handleden. Det är också väldigt fint.
Annars då? Jo, har lugnat ner mig lite nu. Är nog tack vare samtalet jag fick av Magnus förut. Det fick mig att varva ner, hehe. Jag borde verkligen sätta igång med att städa rummet, men det finns ingen ork till det. Någon vänlig själ som kan göra det åt mig? Nehe, inte? Då får jag väl göra det själv då! Laters!

Im still an animal

Jag har gjort provet nu...ledig dag idag nu då. Jag kan inte slappna av. Jag är helt spänd. Sitter som paralyserad och stirrar ner i golvet bara. Jag behöver lugna mig! Asså jag tycker ändå att det verkade gå bra, men samtidigt så vet jag ju inte. Jag har panik. Om någon känner för att trösta mig, och få mig att lugna ner mig, ring så ses vi! Okej, jag måste sova lite. Skriver sen, puss!

Hit me right between the eyes, I want to see the sky

Jag är sååååå jääääävla nervös! Jag måste sova, jag måste verkligen, men jag kan inte! Jag har pluggat matte hela dagen, men ändå så känner jag mig helt jävla tom på kunskap. Sitter i min säng och lyssnar på Queen och hyperventilerar nu. Åh jävlar...vad gör jag om jag inte klarar provet? Vad gör jag? Hjälp mig, jag går sönder här! Och inga pengar på mobilen, så jag kan inte smsa personen som jag måste prata med för att kunna bli lugn. Underligt att vissa människor har sådana förmågor Bara genom att höra deras röster, eller läsa deras ord kan allt kännas bra igen. Även fast allting egentligen är åt helvete. Jävlar, jag är bra på att sakna. I really do miss you, baby blue. Men allt är faktiskt bättre nu, såren läker liksom. Visst har det tagit tid, och du är inte helt borta, men jag är inte desperat längre. Skönt. Men vill du ha mig kan du få mig så lätt.
Nu är det nog. Nu måste jag sova. Måste, måste, måste. Dagens puss går till Magnus, för världens bästa grupp på Facebook. Pusssss!

love of my life, you've hurt me

Hello dolls! Jag läste precis Blondin Bellas, eller Isabella Löwengrip som hon heter, blogg. Och det är inte direkt vanligt att jag läser bloggar, för att jag tycker alla "kända" bloggare i Sverige är värdelösa, men nu gjorde jag det. Det skulle aldrig falla mig in att läsa Kanzas blogg, och absolut inte Kissies, men Bellas VERKADE vara den som var mest resonlig...men nej! Varför skriver alla om samma sak? Det är dagens outfit, det är dagens onödiga händelser, och såklart alla SUPER DUPER COOLA EVENTS SOM NI VANLIGA SVENSKA ALDRIG KOMMER FÅ UPPLEVA, BARA SUCKA EFTER!! Haha, jag borde verkligen inte ha en blogg, för jag är så jävla emot det! Men skulle jag lägga ut en dagens outfit...eh nej. Knappast.
Idag har jag på mig...! Hihi nää då, skoja bara. Hört att Fångarna på fortet kommer tillbaka nu. Det där usla programmet som TV4 var så jävla stolta över, ni vet? Det är ju bara ett bevis på att det inte finns någon fantasi i Sverige överhuvudtaget. Blondie Bella ska tydligen vara med, ÅH GUUUUD så kul! Asså tv-världen kan verkligen det där med att samla alla Bkändisar i en och samma veva.
Jag förövrigt är helt slut av allt detta pluggandet, men förhoppningsvis visar det resultat! Är riktigt skoltrött nu, vill bara gå i ide även fast det i stort sätt bara är EN vecka kvar. Nu när sommaren börjar ta form tänker jag göra om bloggens look lite. Ljust ska det bli! Spännande, eh? Jag är jätte sugen på att göra om massa nu! Riva ut hela rummet, slänga ut allting och göra nytt! Inredning är också ett stort intresse, så nu vet ni ännu lite mer om mig. Men nu räcker det med onödig information, puss och kram på er!

varma tårar blir till is

Hejsan svejsan! Jag vill börja med att säga att jag faktiskt är grym. Lyckas bra med det mesta. Livet är teater, det är bara att försöka hitta den perfekta rollen. Kärlek är film, det är bara att försöka hitta den perfekta motspelaren. Åh, fan va bra jag är! Jag måste bara få klaga lite på en grej...lugna röster!! Asså sånna kurator/psykolog röster! Så extremt jävla överdrivet lugna och "trevliga" så det blir irriterande! Det känns som att man snackar med en maskin, eller? Jag vill inte prata med maskiner, jag hatar det! Dom skiter antagligen fullständigt i mitt liv, men de får ju betalt för att lyssna på det, så då måste dom ju sitta där i en fåtölj och nicka instämmande. Herre jisses, ser ur löjligt ut.
Så där ja, då var klagandet slut! Jag mår faktiskt prima idag, förutom att jag är jävligt trött (hehe). Kom hem lite sent igår. Men lätt värt, så det är fine by me! Jag fick VG+ på Andravärlds kriget, och på uppsatsen om Olof Palme så är stolt över mig själv. Och jag ska göra ett avgörande prov i matte på torsdag så jag är livrädd! Men ja, allt jag kan göra är att hoppas på det bästa. Är det inte så med allt egentligen? Allt man kan göra är att hoppas på att det ska gå bra? Hoppas på att man inte blir mördad imorgon, eller nått? Haha, jävlar vilken tur jag har som inte blev mördad igår! Nu har jag feeeeeettttt tråkigt. Och idag sörjer vi för att mina pengar på mobilen tog slut idag...buhuhu! Och jag saknar min första bästa killkompis. Läskigt att se någon varje dag och inte våga säga ett ljud. Gå förbi någon som man har kallat bror, och nu inte vågar se i ögonen utan att vända bort blicken. Jag fäller en tår på 37 grader, som kyls så fort den möter mig kind.

skuggan av en fjäril

Sup dig bort, sup dig yr. Sup dig full så du spyr. Sup dig arg, sup dig dum. Sup dig alldeles tom. Sup dig kåt, sup dig vild. Sup dig sorgsen ocg gråtande mild.
Gör vad du vill, sa du. Och om jag inte kan göra det? Om jag vet vad jag vill men inte kan. Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan, sa du. Hu kan man veta om man skadar någon annan? Kanske skadade du mig. Jag vet att du skulle besvara mina frågor, snabbt och lätt skulle du ge mig svar. Och jag skulle tro dig. Du hade svar på alla frågor. Alla frågor kunde du besvara. Alla utom en.
Usch för tankar. Trista tankar, sega tuggummitankar, tankar tunnga som tegelstenar. Miss Pitiful, that's my name. Yeah. Men från och med nu ska mina tankar vara lätta. Lätta som fjärlilar! Nej, lättare till och med! Lika lätt som skuggan av en fjäril. Puss & kram.

No longer your Juliet, dyke.

Vad vet du om månljuset, förens du blivit sönderslagen under det. Och vad vet du om gryningen, förens du mött varje morgon med sömnlösa ögon. Och vad vet du om solen, förens nån släckt alla ljusen. Och vad vet du om att att inte vilja vakna längre, ni kommer få se er ungdom ruttna framför er. Och vad vet du om kärleken, förens du förjäves hatat den. Och vad vet du om när hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva. Han kommer aldrig tillbaka. Hon kommer aldrig tillbaka. Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta, för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna. Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan. Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet enda bort till horisonten. Tysta ner musiken. Han kommer aldrig hit igen.

Detta är inlägg 81, förstår ni. Jag fick lära mig en gång att 81 är lika med HA. Hells Angels. Det glömmer jag bort nu, så nu vet jag inte det. Poff, borta. Allt som han har lärt mig är borta nu, så någon anna får gärna lära mig på nytt. Riktigt jävla besviken. Alltid vetat att du var en DramaQueen, men det finns väl gränser? Du har gjort ett misstag älskling.

Nu när du saknas

Det är sjukt störande att jag knappt kan ligga på din sida av sängen. Det är sjukt störande att ser dig i allt jag gör. Kan ju inte ens vara på Kungsmässan, och vi var där en gång! Jag kan inte sova, för jag ser bara dig framför mig. Då när du somnade i min säng, på din sida, och såg ut som en hamster. Och nu saknar jag den lilla hamstern...som fan. Det är så sjukt störande att jag tänker på dig varje dag, och att du inte ägnar mig en tanke. Vad jag vet, eller vad jag har förstått kanske man ska säga. Jag har tänkt på dig varje dag i fyra månader. Varje dag i hundratre dagar. Fatta hur mycket det är. Fan va patetiskt.
Har varit i skolan idag, yeay me. Sen gick jag hem, somnade, och vaknade typ en kvart senare av att Marcella står utanför och tutar som en jävla galning. Åkte med henne till Kungsmässan. Vi satt och skrattade ihjäl oss åt fula människor, och drack juice. Sen åkte vi till Donken på Freeport, och då åskade det som attans så jag gissade på att alla skulle tillägnas varsin blixt så alla dog. Men så blev det inte. Nu är jag riktigt jävla trött, men jag orkar inte flytta ner alla saker från min sida, så jag kommer sova på din sida av sängen nu. Hoppas det är okej?
Kan inte bara alla hålla käften lite, bara någon stund. För jag hör knappt mina egna tankar. Fast det kanske är positivt. Nu somnar jag snart, av med byxorna fort! Så ja, nu känns det bättre. Synd att jag är kall och blöt i håret. Det är jätte synd att jag inte har en slav som kunde torka mitt hår och värma mig. Han skulle vara en han, lång och ha snygga jävla muskler. Brunbränd och mjuk hud. Lite snaggad så där och ha världens finaste ögon. Djupblå. Sån blå som man drunknar i, och behöver mun mot mun-metoden för att klara sig. Han skulle kunna heta något på A.
Nu somnar jag. I dina osynliga armar somnar jag...godnatt hatade älskling.

jag kan inte ens stå när du inte ser på

Tjaaaaaaa! Det är sol! Jag har fått min klänning (...) till balen! Jag har käkat pizza & glass idag! Jag träffade kioskmongot Josefine förut! OCh jag mår så sjuuukt jävla bra! Min lärare älskar mig i bilden, fast det jag målar ser ut som fan. Hoppas att jag höjer mig där, för jag lär få IG i idrott...hehe. Fuck skolan, jag är ninja!
Är det inte super duper härligt att solen är framme idag då? Jo, det är för jävla skönt! Jag sitter här i bara vit tunika och är as varm och go! Och jag har bestämt mig, efter det här paketet är det dags för ett nytt uppehåll. Och jag ska kämpa med det som attans! Be proud of me if I make it, okey?
Jag har tänkt på en grej, varför vill man alltid ha det man aldrig kan få? Det är väl ganska konstigt om man tänker efter? Varför kan man aldrig nöja sig med det man har? Jag beundrar dom som har förmågan att bara nöja sig. Jag klarar fan inte det. Får inte jag det jag vill ha, blir jag jätte arg/ledsen/besviken på mig själv. Och eftersom att jag är jävligt envis så ska jag så klart tjöta till mig allt. Men lyckas jag inte med det surar jag över det ganska länge. Så gör dig själv en tjänst, bara gå med på det baby! Så slipper du tjat och en surig Åse...hehe och det vill man slippa. Come on and let me kiss you now. I dont want to break your heart, I just want a brand new start!
Vet inte riktigt vad dagen har att bjuda på, är fortfarande as trött sen igår. Var och kollade hockey hos Magnus igår nämligen. Dom vann ju med 5-0 så jag är stolt svenne idag! Men fan va trött man blir efter att ha haft ögonen på den jävla pucken en hel kväll, damn! Jag tror att jag ska be min lilla mamma om pannkakor nu. Dagens puss var extremt längesen så nu slänger vi iväg en sån! Dagens fucking puss går till...damdadamdadam...Aliiidaaa Kantheee! Okej, till min kära Bff också! Puss på er raringar!

You'r just human

Jag hatar söndagar. Och imorgon är det måndag. Och det är fan ännu värre. Åh, jag hatar allt. Jag hatar alla. Jag hatar allt. Jag hatar alla. Jag hatar mitt hus, jah hatar den här gatan jag bor på, jag hatar det här jävla samhället jag bor i, jag hatar detta landet, jag hatar denna världen. CUT CUT CUT. Jag haaaaaaaatar söndagar!
Ta mig till den där festen i stan, där människor är som du och jag. Dom måste lära sig gå, är vad dom säger om oss två. Vi måste lära oss gå innan vi hamnar på kyrkogårn som så många innan oss. Och jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dra var inte gjorda för mig. Jag älskar Håkan Hellström. Och jag hade det trevligt hos Magnus igår. Vi såg på tre filmer, den första var dålig, den andra var om en super nazist, och den tredje vad hur grym som helst. Kommer inte ihåg vad någon av dom hette men jaja, skitsamma.
Jag borde städa mitt rum. Det luktar alladin och cola...inte kul alls. Jag är helt slut för övrigt, har precis haft en brottningsmatch med mina kuddar. Det är så man håller sig i form mina vänner, fuck off!

white blank page all over again

Jag ska stämma dig för mig smärta. Jag skakar pågrund av ditt spel. Jag ska inte försämra din styrka, men jag ska vänta på din smärta. Jag har ingenting att satsa till ditt spel. Inga marker, ingenting. För jag förstår det lika lite som jag förstår Texas hold'em. Så jag bevakar dina handlingar på avstånd. Jag spelar på dina villkor, och inte längre på mina. Det är skamligt, men just så är det. Lycka är att se ditt ansikte lysas upp i en glimt av belåtenhet. Men när din blick slocknar ena sekunden, och sedan tänds igen när du ser mig igen, vad ska jag då tro? Är det bara en tillfällighet? Är det ditt sätt att bevisa att du redan har vunnit. "I rest my case", så säker advokater när de vinner och avslutar ett fall. Så ja, du har vunnit. Det var väl det du ville antyda till? Flickor tror alltid det värsta om allting, i alla möjliga situationer. Varför? Jo, för att vi vet våran plats. Alltid lite bakom, spelar alltid på någon annans villkor. Det är därför, kära girls, vissa tjejer blir fittor mot varandra. För mot tjejer kan man alltid spela på sina egna villor. Men inte jag. Jag är soulless. Lyckan är att höra Alida ligga här brevid mig och snarka som en liten gris. Jag har hunnit se en film, ta en cigg, duschat och borsta tänderna under den tiden hon har sovit. Kan bero på att klockan är halv fem på morgonen också, men va fan, sova är överskattat. Eller är det så? Jag kommer nog ändra åsikt när Alida kommer försöka väcka mig imorgon. Jag såg just min spegelbild. Mina ögon brinner. Eyes on fire.
Jag är så ung. Jag vet ingenting om vad som väntar mig. Och jag är rädd så att jag kan dö för livet som komma skall. Men tydligen vet jag inte om det. Jag vet inte om att jag är ung, och jag vet tydligen inte om att jag inte är odödlig. Haha, jo. Jag vet. Men vänd på det. Jag vet, och jag fortsätter leva som om jag inte vet. Jag vet att jag inte är odödlig, ändå gör jag dessa sjuka grejer. Utsätter mig själv för olika prövningar konstant. Varför? Längtar jag efter döden? Jag säger ju att jag är rädd för livet? Är jag rädd för döden? Nej. Vill jag dö? Nej. Inte idag, inte just nu. Men någonting tragiskt väntar, det känner jag på mig. Ska jag fortsätta utmana livet då? Klart som fan att jag ska. Man måste prova allt, för att stå ut med livet tror jag. Man borde göra allt förbjudet, sjukt och dumt för att kunna leva gott sedan. Jag menar, annars har man ingenting att se tillbaka på senare? Om man nu klarar sig. Att inte ha någonting att varna sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn för, hur jävla kul är det? Bara sitta där, i en ut sliten skinnfotölj och inte ha någonting att förmana om. KUL!
Nu har ni allt fått en tankeställare, kära medborgare. Men kom ihåg, jag är alldeles för ung och dum för att veta vad jag snackar om. Eller hur? Jag vet ingenting om livet. MEN MAN KAN VÄL HA EN BILD I HUVUDET?! MAN KAN VÄL HA EN ANING?! Kan man inte det när man är ung eller? Kan man inte ha en framtidsbild? En illusion? Kan man verkligen ingenting? Är man okapabel till allt? Jag är fan inte det, och om DU nu tycker det så känner inte du mig. Du vet inte vad som finns innanför detta pannben, och om du har sådana tankar om mig nu kommer du aldrig att förstå. "Hon är bara ett barn". Ja, jag är ett barn. Jag är femton år. Men är det alla femton åringar som tänker på sånt här då? Nej det är det inte!!! Det är vissa, men fan inte alla. Och jag är ingen nerd, jag är ingen utstött tjej som bara sitter ensam med sina tankar. Det är jag fan inte. Det är där den riktiga magin kommer in. Jag är fucked up tjej, som är ett socfall och alltid har någon att ringa och prata med. Jag är inget offer, men jag kan tänka på sånt här ändå. Så fuck you. Don't think twice, it's all right.
Men jag vet att du tvivlar på mig, baby blue. Jag vet att du tror att jag är packad när jag bara är mig själv som gladast. Det är för att du inte känner mig ett skvatt åt det hållet. Men det är lugnt, du kan få ha dina fördomar. För du gör mig så jävla lycklig så att jag blir olycklig. Så för allt du gör mot mig, och allt du kommer att göra, du är förlåten. No matter what. Nu ska jag lämna er, och faktiskt sova. Klockan är kvart i fem på morgonen. Over and out.

Istället för att sova

Jag har dygnat. Så det känns som att jag ska dö. Först ville jag inte, för jag blev så sjukt trött för att jag hade brottnings match med kuddar, men sen ville jag. Jag kan bara säga att det är ett jävla liv på fåglarna asså! Klockan fyra på morgonen börjar dom tjoa, vettu! Kvitt, kvitt, kvitt i typ tre timmar i streck! Jag var tvungen att kväva impulsen att hämta ett hagelgevär och döda allihop. Jag är på bus humör idag, så om någon liten idivid har lust att göra något otroligt dumt så hör av er! Jag skulle kunna göra vad fan som helst idag tror jag. Skulle vart riktigt jävla najs att förstöra någons liv. Hahaha! Där var jag så mobbad att jag skrattar så jag gråter åt mig själv. Hahaha! ....jag behöver sömn...

infact, let be honest

Jag blir så arg på att jag är så förbannat lik min pappa. Jag blir så jävla arg på honom för det! Och på mamma! Varför kan jag inte vara mer lik henne så fall? Jag klara inte av att hitta klänningar, eller bädda ordentligt! Jag kan ingenting sånt! Och pappa då, varför i helvete ska jag kunna skjuta med en jävla pistol för? Varför är det just det jag kan bra?! Varför blir jag så lätt arg? Varför tänker jag aldrig innan jag gör någonting? Varför är jag så jävla impulsiv?
Jag aldrig hålla mig kvar i förhållanden, det kunde inte pappa heller förut. Tänk när jag blir typ tjugo. Fy fan. Men det finns en gen som jag hatar mest som jag fått från min pappa. Det är att när jag väl börjar tycka om någon, då tycker jag om den personen så mycket och länge att jag skadar mig själv. Det är ingen bra egenskap. Jag kan inte ge upp förens jag får som jag vill. Jag är lik pappa i det.

I just dont know what to do with myself

Det regnar. Och jag är inte alls glad. Och det finns tusen anledningar. Glädje tar slut så jävla fort nu för tiden. Först är man på topp, och det känns som att man ska spricka av glädje, sen poff krashar man och slås sönder på botten igen. Tacka fan för musik ibland asså. Låtar är ens bästa vänner vissa dagar. Då kan man skita i allt och alla och bara ägna sig åt musiken.
Just nu slog det mig hur förkrossad jag är över att min mobil är ur funktion. Jag har allt på min telefon. Saker jag måste göra, saker jag inte får glömma av, och så klart alla nummer. Asså vissa fattar ju inte det där med hur viktigt det är att ha tillgång till en mobil. Dom människorna är ju lite smått mobbade eller? Det finns ju vissa saker som man måste säga, och det är ju bara at inse, ALLA har ALLTID med sig sin telefon. Vart man än går! Och det finns ju en anledning till det, right? Är det någon som måste säga en jävligt viktig grej, så är det självklart att man inte vill missa det. Och är din kompis jävligt deppig så vill du ju finnas där för att snacka med henne/honom, eller hur? Det är ju inte direkt så att man åker hem till den personen, knackar på dörren, säger "Tja, hur är läget?", bara för att höra hur personen mår! Nej, det är därför det finns sms. Så jävla mycket lättare. Och jag har det fan inte lätt nu, för jag lever i en bubbla just nu. Och min morsa som är riktigt jävla okapabel till att förstå hur samhället fungerar år 2010, vägrar lämna in mobil helvetet, så jag ska nog ta och leta upp ett rep, ett träd och en stol nu. Eller en pianotråd och en bro...HAHA!
För övrigt...är riktigt på att göra något extremt sjukt. Råna en bank eller nått kul. Jag behöver pengar. Det här med att sluta röka har gått...jag kan inte säga bra för det känns som att jag ska mörda någon snart, men jag har ju inte rökt så. Jag har inte insett att jag är såpass beroende av det. Jag trodde fan inte det.
För att pigga upp dagens inlägg, jag älskar Eminem riktigt mycket. Och jag är glad för att vissa människor finns, fastän de är riktigt dåliga på att höra av sig. Och nu tillbaka till den dystra delen, för min blogg är ju svart och dyster sååå- Jag undrar om vissa tänker på att ord kan såra en jävla massa. Och jag undrar om de tänker tillbaka och ångrar sig. Jag undrar om de fäller en ärlig tår, och vill spola tillbaka och ändra! Man vill väll inte såra avsiktligt?! Eller? Det är ju bara sjukt?! Jag ångrar mig som fan, för allt jag gjort. Särskilt ångrar jag mycket jag gjort/gör mot mina föräldrar, men efter allt de har fått mig gå igenom får de ta mig fan skylla sig själva. Jag hoppas att dom som sårar ångrar sig ibland i alla fall. Annars är dom fan inte friska.
Give me some drugs, im unhappy today.

happy happy happy

Jag är glad. Jävligt underbart glad. Och jag SKA inte vara glad, för min mobil är sönder! SIM-kortet har fått ett frispel. Men fuck det, för jag är huuur glad som helst! Och det finns bara en anledning, men det tänker jag icke säga. För det är hemligt, men jag är glad och jag menar det. Finns bara en sak som gör min glädje till lycka, och det är om all oro bara skulle ta och att försvinna! Det var bara det jag skulle säga, JAG ÄR FUCKING HAPPY!

I wanna love you, and treat you right.

Tjaaaa! Okej, så här är det...jag är nya Picasso. Enligt min lärare har jag talang! Mohaha! Suck on that! Kommer glädjas åt det hela dagen. Fast jag är faktiskt glad idag, riktigt glad. Även fast Marcella spillde ner hela mig med sin jävla dricka...men såklart gav jag igen och hällde resten av drickan över henne. Och jag är så jääävla hungrig, och jag åt precis en pommes tallrik på grillen! Hur sorgligt är inte det? Och nu kommer alla få ett litet tvivlande skadeglatt leende på läpparna, men jag ska ha ett uppehåll med ciggen nu! Haha! Där kom leendet, bara erkänn! Nä, men jag har ändå inga pengar för tillfället och det är bättre för mig liksom. Så fuck you, era fiskmåsar. Jag sitter och spelar gitarr nu, på min extremt ostämda gitarr, så det låter för jävligt men skit samma. Är riktigt jävla otaggad på att springa orgentering i Torrekulla på måndag...kommer ju springa vilse! Men vill man ha godkänt i idrott, så vill man det. Även fast det är onödigt som fan.
Herre vad hungrig jag blev! Allt går i slowmotion. Jag känner för att dansa. Jätte mycket. Asså inte så där jobbig hoppa runt dans, utan riktig dans. Haha random! Jag måste leta upp en klänning till balen också. Kan ju bli intressant och se om man hittar någon, annars kickar jag på mjukisbyxor. Mina dejter till balen är nu lottade, och Emmy och Hampus har äran att få gå med mig! Haha, fan va mobbad jag är. Hejdå.

poesi i min säng

Äntligen på väg. Jag förlänger mina steg. Luften smakar som en jordgubbspaj, en solig dag i maj. Träden står i blom. Och nu hänger det på varje kvist, en solskens optimist. Från norr till söderled, från jordens alla hörn så leder vägen hem till dig. Åh, äntligen på väg. Framför mina ögon öppnar sig en solig väg till dig. Äntligen på väg. Längtan bor i mina steg. Jag har lämnat allt som tynger mig på vägen hem till dig. Från väst till österled, vid en grå sten så slingrar sig en väg till dig. Äntligen på väg, luften bor i mina steg. Framför mina ögon öppnar sig en solig väg till dig. Jag har lämnat allt som tynger mig på vägen hem till dig. Inga tårar har du fällt, inga sorger har du kännt. Du vet mer än mig, men dagen vet vad som väntar dig.
Jag saknar dig något otroligt, och jag behöver dig så jävla mycket för jag gör bara massa skit saker nu för tiden. Skulle göra vad som helst. Hejdå.

shicka shicka, slim shady

Jag hissar Eminem, Jamie T, The white stripes, Håkan Hellström, Kent, Cornelis Vreeswijk. Jag dissar...mig själv, tomma colaflaskor, att vara kissenödig och att mina underbara små piller börjar ta slut. Och jag hissar att Alida kommer sen!! Fan va gött, behöver henne något otroligt nämnligen. På den där svenska/so uppsatsen fick jag MVG. Är man bäst så är man det.
Jag har påbörjat ett nytt projekt nu. Eller jag ska börja efter att paketet är slut. Jag ska sluta röka! För det är tydligen farligt. Idag är planen att vara med Robin, Magnus och Willam. Jag ska döda dig som läser.
Är riktigt trött. Och jag är så sorgligt ensam. Solade med Linnea igår, har en liten liten liten bränna. Haha, försvinner om typ en minut men jaja! Det blåser som fan idag. Det är bara för att jag ska få ordning. Det är nämnligen mitt undermedvetna som styr vädret, om ni inte visste det. Japp, så är det och idag är det blåsigt för att jag inte får ihop någonting. Dagen har bestått av blod (skar mig på ett papper förut), svett (slog nytt rekord i höjdhopp på idrotten, fett jobbigt) och tårar...(ja, jag mår inte psykiskt bra). Blod, svett och tårar. Vanligt vis ger det min kalla kårar, så gå och dränk er jävla dårar. Ja, jag är en stolle. Hejdå. Fuck you.

my mum sayd I should'nt, but...

Om någon har dragit ifrån dig, alltså lämnat dig när du behövt personen som allra mest, skulle du blivit glad till och med överlycklig när personen kommer tillbaka? Om personen bara dragit utan förvarning?! Varför inte bli förbannad?! Du vet att du inte klarar dig utan personen, men det kanske bara är för stunden? Tiden läker alla sår, även fast ni kanske varit...låt säga tillsammans jätte länge. Bli arg, för du har ju varit ledsen och besviken såååå länge! Men blir du arg? Nej! Du blir så glad, så att det känns som att hela du ska svämma över av glädje. Varför? Det sitter ju i huvudet det där. Det finns en del i huvudet som styr över kärleks känslorna, det är inte hjärtat. Och är man inte lite dum i huvudet som tar tillbaka personen? Är det inte nått fel i hövvet då? Svar...JO! Men så är det bara. Och personen kom faktiskt tillbaka. Så det måste ju betyda någonting, eller?
Jag sitter och kollar på Titanic, och kom precis hem från Pavic. Vi käka pizza med hennes boyfriend och tog ett par smokes. Den här filmen är så söt. Me love.
Nu orkar jag fan inte skriva mer. Är trött och...fundersam. Ha det.

oresonlig

Heeeej! Im back...tyvärr. Jag tänker att börja med att klargöra lite grejer. Jag tänker INTE ändra mitt sätt att skriva. Jag har aldrig angett något eller någons namn, i någon kränkande mening. Det jag skriver det menar jag, men om någon känt sig träffad av en taskig anklagelse, tänk igen. För jag är säker på att det är en misstolkning. Jag skriver i frågor, i metaforer och jag pekar inte ut någon särskild i det jag skriver. Eller aa, i vissa grejer gör jag det så klart, men då är det för att jag vill att den personen ska se och ta åt sig. Så om jag hade velat att hela världen skulle veta att jag har något emot någon/något skulle jag skrivit det ordagrant, tro mig. Så, nog om det.
Först och främst- vad är grejen med bal för dom i årskurs nio? Det är ju bara överskattat. Nu har alla fixat klänningar och kostymer och skit, jag funderar starkt på att dra dit i mysbyxor. Jag är såååå otaggad. Är det någon som ser framemot det eller? Inte jag i alla fall. Grej nummer två- Jag har lämnat in en svenska/so uppsats nu, eller det var här om dagen. Den skulle handla om någon under andra världskriget. Civil eller SS eller jude eller soldat, whatever. Och när jag väl hade skrivit klart och lämnat in den och sådär, så ber jag min pappa läsa igenom den och se om den är realistisk. Och det tyckte han absolut den var. Och nu idag, ser jag min So-lärare gå och läsa den. Tycker inte hon den är värd MINST ett VG kommer drastiska åtgärder att ske, belive me. Näää då! Haha, nu ska vi inte hetsa på det viset. Det är bara det att när jag väl satte mig här ocg började skriva, så blev jag så förbannad för att det har klagats på det jag har skrivit. Jag kan väl få yttra mig om vad jag vill? Jag är inte helt korkad, jag skriver inte allt för sjuka saker. Men jag ska försöka stilla mig. Hehe.
Helgen har varit...intressant. Valborg var helt okej, tacka för det alla inblandade. Dagen efter spenderades hos Oscar, också väldigt trevligt. Veckan har varit tröttsam, inte sovit så bra. Men den har varit okej också, var med Oscar en stund igår, och han blev överlycklig bara för att jag gav honom en munk! Haha, mycket roligt var det. Nu ska jag plugga matte som en häst, puss!