Hello mate

"Bang bang, he shot me down, bang bang. My baby shot me down."

fredag 27 augusti 2010

Du håller ingens hand, men jag håller din ibland.


Visst finns det dagar då jag kan vara snäll, och låtsas som förut. Och visst finns det dagar då det kan göra ont att se dig ramla här omkring. Det fanns en kärlek, men den har brunnit ut. Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut. Du säger att du minns, och att det känns som igår. Men det var för längesen för att ens komma ihåg. Och jag som trodde jag var kvar, men jag har börjat på nytt. Det vet jag när jag ser dig. Vart har du tagit vägen? Jag gav upp för längesen. Det är att leka med eld när du drar upp det här igen, för du ser i mina ögon att jag försvann för längesen. Det finns ingen att behaga, inget att förklara, inget att försvara- jag gav upp för längesen.

Du ska veta att det bara är du. Du ska veta att det bara är vi.

tisdag 24 augusti 2010

cold wind blows


Hej! Eftersom skolan dragit igång får jag ingen tid att skriva ner massa skit här, men jävlar va mycket bra tankar jag har haft! Kommer inte på dom nu bara. Så vi kör en liten lägesrapport. Jag har börjat på Jensen nu. Och det är ju kul och så, mycket nytt såklart. Klassen verkar helt okej, och lärarna verkar bra. Förutom skolan har jag och Amanda ägnat oss åt massa dumheter, och det har varit väldigt najs! Och nu till något helt annat. (Så mycket energi orkar jag lägga på bullshit)

Idag hörde jag att 7 gruvarbetare är fast nere i en grotta, en massa meter under jorden, i Chile. Och det går inte att rädda dom förens nyår. Det var något med ras risk, om jag inte misstar mig. Men fattar ni?! De ska vara nere i ett hål, med jätte lite luft och inget ljus, fram tills nyår! Det är svin långt tills dess! Jag skulle fått ett psykbryt efter några timmar bara. Döda alla andra och sen ligga i ett hörn i fosterställning och skaka. Men samtidigt...fan va chill att vara så långt bort från omvärlden. Bara sitta där nere och sköta sitt, inte tänka på någon annan. Det lär ju vara svin mörkt där nere så det skulle ju kännas som man var helt själv. Men fan va jobbigt för dom gubbarna där nere om det blir bråk! Om det blir någon konflikt om vilket fotbollslag man ska heja på eller något sånt. Nu vet jag inte riktigt vad gubbar kan tänkas börja bråka om, men jag kan tro att det är något sånt. Och killar slår ju bara till varandra på käften, och sen är problemet löst. Tänk då om man råkar klappa till sin polare där nere, eftersom det är så jävla svart. Då kan ju allting bli jätte fel...haha, hejdå.

fredag 20 augusti 2010

det är antingen eller


Gör jag fel i att inte ge chanser? Jag gjorde ju det förut, men eftersom människor missbrukar chanser så slutade jag med det. Ganska tvärt. Men jag har ju själv missbrukat chanser jag fått. Flera gånger. Men när man känner att man inte får någonting tillbaka, vad man är gör och hur man än beter sig, slutar man inte chansa då? Slutar man inte anstränga sig? Hela livet är en chansning antar jag. Så varför ska jag inte ge folk chanser? Man måste förlora ibland för att känna lyckan när man vinner. Annars blir det ut tjatat. Så ja, här är din chans. Ta den, eller inte.

onsdag 18 augusti 2010

I am the worst thing since Elvis


Idag börjar jag med ett hej. Så...hej! Om det är en glad hälsning är jag inte övertygad om, men näst intill. Egentligen ska jag väl inte klaga alls. Det är väl bra att du kom in på skolan du valde, Åse? Jaa, absolut. Det är bara det att det känns så onödigt. Men du behöver ju inte, Åse. Du kan faktiskt välja nu, det är frivilligt med gymnasium. Ja, jag vet. Men man måste ju. Det finns inte en chans att jag få fast anställning nu. Om jag inte blir strippa eller nått. Men dt överväger du väl inte, Åse? Nej, verkligen inte. Hur hade det sett ut.
Om man skulle ta och bli helt jävla störd?
Jensen verkar helt okej. Klassen tvivlar jag på redan nu, så jag byter till Amandas. Jag säger inte att jag dömer dom i klassen, jag säger att jag sakanar intresse för klassen. Men jag saknar ju intresse för allt som jag inte brinner för, eller hur.
Nu det senaste har jag gjort mycket dumt. Saker som jag lovat mig själv och andra, att aldrig göra om. Men just nu älskar jag det jag gör, även fast jag hatade det innan. Jag har förändrats, det vet jag. Frågan är om det är till det bättre eller inte. Vissa saker har jag lärt mig av, vissa saker kommer aldrig ändras. Men det är jag, det är bara att hata eller älska. Helt upp till var och en. Men jag tror knappast det finns ett mellanting. Jag skapar bara starka åsikter. Och starka känslor. Haha.
Look im as high as the sun. Maby my life is a drugballad.

söndag 15 augusti 2010

inget är privat

Sömnbrist på hög nivå idag. Jag och Alida var på fest igår, och sen sov vi på Christians soffa. Jag har sån huvudvärk att jag inte vart jag ska ta vägen. PLUS att det är skola imorgon. Ja, det är sant, jag har första skoldagen imorgon. Och idag har jag knappt sovit någonting. Max fem timmar. Just nu sitter jag hemma hos Alida och väntar på att min father ska hämta mig. Jag är jätte nervös inför imorgon faktiskt...inte för att jag vet varför men jag är det. Vem blir man nu liksom? Det här är ju något helt nytt, ett nytt kapitel i livet liksom. Blir helt snurrig av att bara fundera över det. Ska hoppa på Alida nu, tack för igår alla! Puss

fredag 13 augusti 2010

we sold out all over the world


Just nu leker livet som FAN! Det är på topp! Nästan fulländat! Jag har gjort så mycket roligt den här veckan tillsammans med Alida. Vi har haft så jävla roligt, ni förstår inte. Träffat massa roliga människor, upplevt spännande saker, gjort galna grejer! LEVT LIVET! Jag älskar att vara spontan enda ut i fingerspetsarna, och nu har jag fan varit det till hundra! Och vart har mitt ungdomsliv varit så bra? I Göteborg så klart!! Haha, jag är så full av glädje just nu! Idag blir det in till stan igen, kalaset är ju inte slut än! Vi har varit där hela veckan, och pausar inte för något. Hoppas på att få lika trevligt som igår, även fast det är fredagen den 13. Otursdagen. Men jag tror att lyckan ligger i våra händer, och det är upp till oss att spela korten rätt. Men jag kan ju ha fel, vi kan lika gärna vara marionetter. Sitter hemma hos Alida nu, vi ska snart äta lunch. Sen blir det fix och resten vet ni. Vill tacka Göteborg för sammanhållningen och skönheten! Jag vill tacka de vänner som jag har omgift mig med nu de senaste dagarna, ni är sköna lirare! Jag vill tacka den som bär skulden till mitt utseende, för FAN va snygg jag är!! PEACE!

söndag 8 augusti 2010

well...im cinderella


Igår var det party då. Så idag mår man som man förtjänar. Men jag hade roligt, exakt hela tiden. Jag lovar. Jag hade ju Alida vid min sida och då är det fan svårt att inte skratta. Till och med när vi skulle hem från festen fick vi svin roligt! Yes, we do rock. Lägesrapport nu då, kollar på film all by my self. Ungefär så mycket händer. Jag är jätte godissugen och jag är i stort behov av en cigg. Jag vet inte vad som händer senare, kanske skulle ut och träffa Viktor en stund. Och ja, jag mår bra bortsätt från huvudvärken. Men jag har brist på något att skriva. Eller jo, en sak kan jag ju säga! Vi måste börja acceptera andras åsikter! Och ibland bara sköta vårt eget! Fast det har jag ju tagit upp flera gånger nu, men det händer ju ingen förändring så vad ska man göra? Jag orkar inte trycka ner tangenter mer nu. Ha det.

fredag 6 augusti 2010

under my fingers


Vill verkligen inte göra någonting idag. Ingenting medelmåttigt i alla fall. Ska jag göra nånting ska det vara något riktigt jävla roligt. Annars är jag inte med. Saker jag skulle kunna tänka mig att göra; Slå sönder ett hotellrum Dansa hela natten med massa sköna hippies. Gå ut och gå mitt i natten utan att ha någon särskild destination. Försöka lära mig att flyga. Klättra upp i ett jävligt högt träd och skrika allt jag aldrig vågat viska. Ja...det är ungefär det jag kan tänka mig att göra idag. Jag kräver spontana människor idag, som inte känner sig skyldiga till att göra något de själva inta har lust med. Jag vill göra allt. Varför gå igenom livet nyfiken? Jag lovar att denna dagen kommer att spenderas i soffan.
Den 16 ska man vara på plats vid Näckrosdammen, Jensen gymnasium. KlOCKAN 10! Hur ska jag lyckas med det då? Det kommer ju verkligen inte gå bra. Och det kommer inte sluta lyckligt när jag ska försöka ta mig upp för de fruktansvärda trapporna...I will die in two weeks, dear beloved. Nu tänker jag göra något roligt så att jag får skratta lite idag också. Ha det fint.
By the way...JAG ÄR MYCKET SÖTARE ÄN DIN TJEJ!

torsdag 5 augusti 2010

bang bang, your dead

Jag har tänkt på döden idag. Så jag måste bara ta en liten minut och säga hur glad jag är för att mina underbara vänner finns till. Var försiktiga med era liv, för jag vet inte vad jag skulle göra om någon av er försvann. Ta ingen förgivet, för nästa sekund kan de vara borta. Jag älskar er. Känner du dig träffad det minsta lilla så ta det med dig, för en dag kan det vara försent att säga det.

tisdag 3 augusti 2010

jag är här nu


Jag kanske har förlorat mer än jag vunnit, men det jag vunnit har ändå varit viktigast för mig. Ibland får man nog stanna upp och tänka, vad vinner jag på det här? Jag önskar att jag hade kommit på det innan, för nu har jag redan förlorat så mycket. Men så klart är det inte försent. Verkligen inte, låt oss inte glömma att jag inte ens fyllt sexton än. Det sägs att man lär sig av sina misstag, jag tror att jag måste göra mina misstag minst tre gånger innan jag lär mig. Det kvittar vad det är om, jag lär mig inte förens det är försent. Men här är jag, jag står stadigt på jorden fortfarande. Många minnen bakom mig, många minnen framför mig. När kommer steget jag väntar på? Om du tittar lite närmare kommer du se vad jag ser. Människor kommer och går, även dom du trodde att du inte kunde vara utan. Det som inte dödar dig gör dig starkare. Life is never what you expect it to be, love is not like Romeo & Juliet. Do the best of the situation. Jag hoppas att jag kommer göra något viktigt med mitt liv. Jag hoppas att jag gör ett avtryck i sanden där du kommer gå. Jag hoppas att du ser ner och tänker på mig då. Jag hoppas att du var kär på riktigt när vi var ett par. Jag hoppas att du kommer sakna kärleken jag gav. Jag hoppas att du är ledsen och fäller en ärlig tår.
Jag kommer aldrig att vara den ni vill att jag ska vara. Jag kommer inte lyssna på all skit ni säger. Jag kommer hitta min egen väg ut ur detta, ni är inte medspelare i mitt liv utan åskådare. Glöm inte det. Ni vinner ingenting på det här. Glöm inte det. När jag dör då vill jag ha varit med om allt. När jag dör då vill jag veta att ni saknar mig.