Jag är helt slut. Mina ögon är helt svullna och svider som fan. Gör typ ont att blinka. Mitt huvud är helt snurrigt efter allt tänkade. Jag behöver sova. Eller dö. Eller nej, inte dö. Jag måste finnas kvar för att se hur allt blir. Eller vill jag ens veta det? Jag tror jag håller på att bli galen.
Jag ska städa mitt rum. Igen. Jag ska slänga massa saker. Få ordning. Fan, det krävs ordning. I tecknade filmer och så, ni vet, så har ju figurerna ibland en djävul och en ängel på vardera axel. Om vi också har det, fast dom inte syns, och vi inte riktigt kan konversera med dom så som figurerna på filmen kan, så tror jag att min ängel inte har mycket att säga till om. Djävulen är mer kraftfull, och får alltid som han vill. Ängeln har liksom gett upp! Jag är så jävla dum i huvudet, så det finns inte. Hade jag träffat mig själv hade jag nog slagit sönder mig. Jag hade blivit så arg, och så jävla irriterad på mig själv att jag hade slagit mig blodig. Jag skulle hata mig om jag mötte mig själv. Avskytt. Men gör jag något för att ändra mig? Nej. Varför inte? Ingen aning. Vet inte hur. Men jag är här, och mitt liv är bara mitt. Och det finns folk som gillar mig, till och med älskar mig. Fråga mig inte hur fan dom kan göra det, för det finns igen logik i svaret, men så är det. Och jag är glad för det faktiskt. Och hedrad. Du tyckte om mig. Du gjorde det. Jag är stolt över det. Mindre stolt över att jag sabbade det, och sårade dig och mig själv. Det är skamligt som fan. Men gjort är gjort, allt jag kan göra är att hoppas på att du är villig att försöka förlåta mig. Jävlar va jag hoppas...
Nu måste jag sluta. Jag behöver dig, glöm inte det. Du är en viktig funktionär i mitt liv. Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar