Är det så farligt att våga ge en person en chans till? En enda? Jag har gett chanser, och vissa gånger har det blivit värre, men många gånger har dt blivit så mycket bättre. En chans...kom igen...vi har redan bråkat om allt som går att bråka om, kan vi inte vara lite lyckliga bara? Vi kan ju, det har vi ju sett innan. Jag har också mycket att ge, och du tror väll inte på allvar att jag skulle göra om samma misstag igen? Tror du det har du fel, för jag skulle fan inte göra så! Ska jag vara ärlig? Ska jag säga som det är? Du betyder SJUKT mycket för mig. Jag tycker om dig mer än vad jag själv har förmågan att klara av! Vad mer ska jag säga? Kan jag förklara det på ett annat sätt, så säg hur, för jag vet inte.
Jag antar att detta är ett utav livets alla prövningar. Men snälla, ingen av oss vill ju att det ska sluta såhär, så vad sysslar vi med? I'll be your's if you'll be mine.
Kan inte få ut mer av detta nu. Det har spårat ur, jag är inte mig själv längre. Har försvagats något ortoligt, det är skrämmande. Men ja...jag sitter väl här och väntar på att du ska vilja ha mig då. Lär ju dö i väntan, men jag vill inte ha någon annan så det finns inget annat att göra. Ta åt dig, du dödar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar