Det regnar. Och jag är inte alls glad. Och det finns tusen anledningar. Glädje tar slut så jävla fort nu för tiden. Först är man på topp, och det känns som att man ska spricka av glädje, sen poff krashar man och slås sönder på botten igen. Tacka fan för musik ibland asså. Låtar är ens bästa vänner vissa dagar. Då kan man skita i allt och alla och bara ägna sig åt musiken.
Just nu slog det mig hur förkrossad jag är över att min mobil är ur funktion. Jag har allt på min telefon. Saker jag måste göra, saker jag inte får glömma av, och så klart alla nummer. Asså vissa fattar ju inte det där med hur viktigt det är att ha tillgång till en mobil. Dom människorna är ju lite smått mobbade eller? Det finns ju vissa saker som man måste säga, och det är ju bara at inse, ALLA har ALLTID med sig sin telefon. Vart man än går! Och det finns ju en anledning till det, right? Är det någon som måste säga en jävligt viktig grej, så är det självklart att man inte vill missa det. Och är din kompis jävligt deppig så vill du ju finnas där för att snacka med henne/honom, eller hur? Det är ju inte direkt så att man åker hem till den personen, knackar på dörren, säger "Tja, hur är läget?", bara för att höra hur personen mår! Nej, det är därför det finns sms. Så jävla mycket lättare. Och jag har det fan inte lätt nu, för jag lever i en bubbla just nu. Och min morsa som är riktigt jävla okapabel till att förstå hur samhället fungerar år 2010, vägrar lämna in mobil helvetet, så jag ska nog ta och leta upp ett rep, ett träd och en stol nu. Eller en pianotråd och en bro...HAHA!
För övrigt...är riktigt på att göra något extremt sjukt. Råna en bank eller nått kul. Jag behöver pengar. Det här med att sluta röka har gått...jag kan inte säga bra för det känns som att jag ska mörda någon snart, men jag har ju inte rökt så. Jag har inte insett att jag är såpass beroende av det. Jag trodde fan inte det.
För att pigga upp dagens inlägg, jag älskar Eminem riktigt mycket. Och jag är glad för att vissa människor finns, fastän de är riktigt dåliga på att höra av sig. Och nu tillbaka till den dystra delen, för min blogg är ju svart och dyster sååå- Jag undrar om vissa tänker på att ord kan såra en jävla massa. Och jag undrar om de tänker tillbaka och ångrar sig. Jag undrar om de fäller en ärlig tår, och vill spola tillbaka och ändra! Man vill väll inte såra avsiktligt?! Eller? Det är ju bara sjukt?! Jag ångrar mig som fan, för allt jag gjort. Särskilt ångrar jag mycket jag gjort/gör mot mina föräldrar, men efter allt de har fått mig gå igenom får de ta mig fan skylla sig själva. Jag hoppas att dom som sårar ångrar sig ibland i alla fall. Annars är dom fan inte friska.
Give me some drugs, im unhappy today.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar