Jag ska stämma dig för mig smärta. Jag skakar pågrund av ditt spel. Jag ska inte försämra din styrka, men jag ska vänta på din smärta. Jag har ingenting att satsa till ditt spel. Inga marker, ingenting. För jag förstår det lika lite som jag förstår Texas hold'em. Så jag bevakar dina handlingar på avstånd. Jag spelar på dina villkor, och inte längre på mina. Det är skamligt, men just så är det. Lycka är att se ditt ansikte lysas upp i en glimt av belåtenhet. Men när din blick slocknar ena sekunden, och sedan tänds igen när du ser mig igen, vad ska jag då tro? Är det bara en tillfällighet? Är det ditt sätt att bevisa att du redan har vunnit. "I rest my case", så säker advokater när de vinner och avslutar ett fall. Så ja, du har vunnit. Det var väl det du ville antyda till? Flickor tror alltid det värsta om allting, i alla möjliga situationer. Varför? Jo, för att vi vet våran plats. Alltid lite bakom, spelar alltid på någon annans villkor. Det är därför, kära girls, vissa tjejer blir fittor mot varandra. För mot tjejer kan man alltid spela på sina egna villor. Men inte jag. Jag är soulless. Lyckan är att höra Alida ligga här brevid mig och snarka som en liten gris. Jag har hunnit se en film, ta en cigg, duschat och borsta tänderna under den tiden hon har sovit. Kan bero på att klockan är halv fem på morgonen också, men va fan, sova är överskattat. Eller är det så? Jag kommer nog ändra åsikt när Alida kommer försöka väcka mig imorgon. Jag såg just min spegelbild. Mina ögon brinner. Eyes on fire.
Jag är så ung. Jag vet ingenting om vad som väntar mig. Och jag är rädd så att jag kan dö för livet som komma skall. Men tydligen vet jag inte om det. Jag vet inte om att jag är ung, och jag vet tydligen inte om att jag inte är odödlig. Haha, jo. Jag vet. Men vänd på det. Jag vet, och jag fortsätter leva som om jag inte vet. Jag vet att jag inte är odödlig, ändå gör jag dessa sjuka grejer. Utsätter mig själv för olika prövningar konstant. Varför? Längtar jag efter döden? Jag säger ju att jag är rädd för livet? Är jag rädd för döden? Nej. Vill jag dö? Nej. Inte idag, inte just nu. Men någonting tragiskt väntar, det känner jag på mig. Ska jag fortsätta utmana livet då? Klart som fan att jag ska. Man måste prova allt, för att stå ut med livet tror jag. Man borde göra allt förbjudet, sjukt och dumt för att kunna leva gott sedan. Jag menar, annars har man ingenting att se tillbaka på senare? Om man nu klarar sig. Att inte ha någonting att varna sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn för, hur jävla kul är det? Bara sitta där, i en ut sliten skinnfotölj och inte ha någonting att förmana om. KUL!
Nu har ni allt fått en tankeställare, kära medborgare. Men kom ihåg, jag är alldeles för ung och dum för att veta vad jag snackar om. Eller hur? Jag vet ingenting om livet. MEN MAN KAN VÄL HA EN BILD I HUVUDET?! MAN KAN VÄL HA EN ANING?! Kan man inte det när man är ung eller? Kan man inte ha en framtidsbild? En illusion? Kan man verkligen ingenting? Är man okapabel till allt? Jag är fan inte det, och om DU nu tycker det så känner inte du mig. Du vet inte vad som finns innanför detta pannben, och om du har sådana tankar om mig nu kommer du aldrig att förstå. "Hon är bara ett barn". Ja, jag är ett barn. Jag är femton år. Men är det alla femton åringar som tänker på sånt här då? Nej det är det inte!!! Det är vissa, men fan inte alla. Och jag är ingen nerd, jag är ingen utstött tjej som bara sitter ensam med sina tankar. Det är jag fan inte. Det är där den riktiga magin kommer in. Jag är fucked up tjej, som är ett socfall och alltid har någon att ringa och prata med. Jag är inget offer, men jag kan tänka på sånt här ändå. Så fuck you. Don't think twice, it's all right.
Men jag vet att du tvivlar på mig, baby blue. Jag vet att du tror att jag är packad när jag bara är mig själv som gladast. Det är för att du inte känner mig ett skvatt åt det hållet. Men det är lugnt, du kan få ha dina fördomar. För du gör mig så jävla lycklig så att jag blir olycklig. Så för allt du gör mot mig, och allt du kommer att göra, du är förlåten. No matter what. Nu ska jag lämna er, och faktiskt sova. Klockan är kvart i fem på morgonen. Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar