Vad vet du om månljuset, förens du blivit sönderslagen under det. Och vad vet du om gryningen, förens du mött varje morgon med sömnlösa ögon. Och vad vet du om solen, förens nån släckt alla ljusen. Och vad vet du om att att inte vilja vakna längre, ni kommer få se er ungdom ruttna framför er. Och vad vet du om kärleken, förens du förjäves hatat den. Och vad vet du om när hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva. Han kommer aldrig tillbaka. Hon kommer aldrig tillbaka. Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta, för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna. Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan. Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet enda bort till horisonten. Tysta ner musiken. Han kommer aldrig hit igen.
Detta är inlägg 81, förstår ni. Jag fick lära mig en gång att 81 är lika med HA. Hells Angels. Det glömmer jag bort nu, så nu vet jag inte det. Poff, borta. Allt som han har lärt mig är borta nu, så någon anna får gärna lära mig på nytt. Riktigt jävla besviken. Alltid vetat att du var en DramaQueen, men det finns väl gränser? Du har gjort ett misstag älskling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar