Haha, det här är skrattirriterande! Jag lyckas inte ens hålla kvar min utväg! Och nu är jag inte ens arg! Jag kan inte ens bry mig tillräckligt för att bli sur! Haha! Åh, fan va värdelös jag är då! Visst, det var tråkigt att det blev så här, men jag är verkligen inte arg. Jag var arg i tio minuter, sen ingenting. Men jaja, du ska få tillbaka din tröja och ditt halsband, sen lägger vi detta bakom oss. Vi var luft och inget mera ändå, det är bäst så här.
Jag vet ju vem det är som mitt hjärta skriker efter. Och han vet det lika väl som jag, hoppas vi. Man kan inte glömma någon genom att fly från personen. Det funkar inte så. Problemet behövs konfronteras. Jag är besviken på mig själv, jag har sänkt mig i mina egna ögon. Jag dramtiserar och förvärrar saker hela tiden. Eller så är jag för nonchalant. Det här är slutet på vår film, från och med nu. Vi kommer alltid att pussla med alla saker i vårt känsloliv. Försöka känna varje gång att det är ment to be. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, jag står inte ut! Jag är inte arg! Bli arg, Åse! Backa inte nu! Det finns bara en jag kan bli förbannad på så jag slår i kuddar, med tårarna forsandes ner för kinderna. Det är för att jag bryr mig om honom. Det är bara en jag kan le ett äkta leende mot. Det är för att det är han jag vill ha. Genom eld.
Over and out, let's see how this ends.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar