onsdag 7 april 2010
white blank page
Kan inte förstå det. Läser om och om igen, men får inte in det. Förlamad, försrossad, och helt jävla ägd. Att en människa kan känna sig så värdelös. Från att ha flygit högt över molnen, till att krasha rakt ner och krossas mot en iskall asfallt. Jag är försiktig med mina handlingar inom kärlek. För jag vet hur det känns när det går åt helvete, och nu sitter jag på samma plats igen. För att jag tog en risk. Jag öppnade mig, när du bad mig om det. Jag tog ett djupt andetag och lyssnade till mitt hjärta för en gångs skull. Och vad fan är tacken? Du kan dra. Stick. Jag vill inte mer. Sätt dig på fingret mellan ringfingret och pekfingret, och rotera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar