Ni vet känslan när man knappt kan hålla tillbaka tårarna, och det bränner bakom ögonlocken? Och allt man gör är att fokusera på att inte börja lipa, men liktförbannat rinner tårarna längs kinderna. Ni vet känslan när skrattet pirrar i magen, och även fast du vet att du inte får skratta, ligger du på marken och skrattar så att lungorna känns som stenplattor. När du åker upp till himlen och vänder. Ni vet känslan när man saknar någon så att det hugger till inombords, varje gång du hör personens namn. Ni vet känslan när man har den personen du älskar mest precis brevid dig. Och du känner dig oövervinnerlig och kunglig, bara för att få vara i personens närhet. Ni vet känslan när man längtar tillbaka till en tid där allting är precis som du vill ha det. Personen du har känslor för kysser dig oavbrutet, din bästa vän kramar din hand och skriksjunger lyckligt och vilt tillsammans med dig. När du stod i mitten av en folkmassa, och alla ville fånga en blick av just dig. Ni vet känslan när ångern fyller hela kroppen. När ångern gör så att varje andetag gör dig iskall. Ni vet känslan när man gör något man vet att man kommer att ångra. Ni vet känslan när man får bevisa något som man vet att man gör bra. Ni vet känslan när ens egen lycka speglas i en annan persons ögon. Ni vet känslan när man ser sorg i någons ögon, och vet att man får ett oärligt svar när personen säger att allt är bra.
Ni vet. Jag vet. Vi är medvetna om vad folk känner, för vi alla har känt likadant. Så varför är ni så rädda för att visa känslor? Det är ju det mest naturliga som finns. Jag är livrädd för känslor. Jag kommer aldrig överens med mina. Jag gör bara bort mig. Förlåt för det. Förlåt för allt för fan. Jag önskar att vi kunde börja om. Jag önskar att du ville kyssa mina läppar. Jag önskar att du ville hålla om mig, och bli glad av min närhet. Jag önskar att du ville ha mig i din famn igen.
Men det är bara att inse- It's all over now baby blue.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar