Hej. Jag väntar. På något bättre än det här. Jag lovar att han där snubben Jesus hade det lättare under tiden när han var uppspikad på korset, än vad jag har det nu. Jag är en grubblare, och det är en dålig egenskap. Jag kan sitta i timmar i min soffa, stirra upp i taket, och bara fundera på vad fan jag ska göra. Jag skulle ge dig allt du peka på. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte riktigt se vad jag gör för fel, men något måste det ju vara. Att jag har hamnat i en sån här situation, för jag hade lovat mig själv att aldrig tillåta det. Jag faller som en tår, långt som fan och landar på en kall asfalt som krossar mitt skelett Jag vill inte. Jag vill inte någonstans. Vad vore jag utan dina andetag? Jag tror att jag har gjort det klart att jag inte klarar mig utan dom. Det finns så mycket du inte vet, och så mycket du kanske aldrig får veta. Frågar du så kommer svaren vara svarta lögner. Lögner som egentligen är onödiga, men jag lovar att de är livsnödvändiga i nuet. Jag har gått över en gräns nu. Öppnat upp och berättat för mycket med mina ord. De bokstäver du nu sitter och läser berättar säkert mer än vad de ska. Men nu slipper du fråga i all fall. Nu slipper du lögnerna.
Jag ska skriva en novell nu. Till min älskade. Ha det gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar