you dont belong in my heart

Jag är helt jävla körd. Fy fan va onödigt att ge sig in på något sånt här. Riktigt jävla klantigt. Varför ska man kasta sig in i något nytt när man vet att det är en början på något förjävligt? När man vet hur mycket man kommer ångra sig, och när man vet exakt hur det kommer sluta. Varför vill man fortsätta försöka? Varför hoppas man? Har någon ett svar på det eller? För såfall vill jag gärna ha det. Jag blir så jävla arg och besviken. Jag har ju fan lovat mig själv att aldrig ge mig in i något sånt här igen, och så gör jag det ändå. Fett jävla ovärt.
Längtar till Kroatiens soliga stränder, där jag ska ligga brevid min bästa vän i en solstol och känna lycka. För en gångs skull. Jag längtar verkligen så det gör ont! Tänk er in i situationen, man tar ledigt från sitt liv, pausar och lever livet så som det ska upplevas egentligen. Ingen stress, inga tankar på vad följderna innebär när man bestämmer sig för att göra någon liten grej. Ingen som håller koll på dig, ingen som har ett skit att säga till om. Du är med den personen som du mår bäst med, och det är sol och jävligt varmt. Känn känslan, smaka på den. Jävlar va gött! Fly till ett varmt land i tre veckor, och glömma alla problem.
Life in slowmotion. Somehow it don't feel real.