ye-yeah

Krig börjar alltid med en sak- någon är missnöjd. Den eller de som är missnöjda vill ha förändring, och är villiga att ge allt för att få det. Man har ett hopp om förbättring, när man samtigigt börjar insee att det i själva verket är de själva som är problemet. De som har makten är bara en ursäkt att skylla på. De i samhället är fler, de vid makten är få, men det är fortfarande de som bestämmer. De som är i samhället sätter själva ribban för hur miljön ska vara, de vid makten sätter bara gränser för när det går för långt. Frågan är hur långt samhället kommer att få lida innan någonting förbättras.
Japp. Hemma nu, så alla kan ta det lilla lugna. I hopp om förändring sitter jag här. Men vi får seee huuur deeet gååår. Allt jag menar är att jag kräver vissa saker, får inte jag det jag vill ha uppstår problem. Så deal with it. Livet är aldrig vad det är menat att vara, och det är aldrig så du tror det ska bli. Livet är en jävla överaskning, och det är så jävla läskigt att jag tror jag spyr på det ibland. Jag tänker fan inte leva min ungdom i en värld fullav meningslösa regler. Livet är för kort, och man är bara ung en gång. Björn har helt rätt i det han säger, jag lever i min egna lilla värld. Och där finns fan bara mina regler. Alida Kanthe, luset i mitt liv, du vet vad jag snackar om? Du och jag har börjat leva i nuet. "Vi tar det sen", "Vi tar det när det kommer", de orden kvarstår i en evighet. Alla andra får helt enkelt rätta sig efter våra regler, vi tar oss fram som diktatorer, vi är kungligheter så håll käft. Kommer DU i min väg, betala vänligen trängselavgift.
Ha det, hej.