I år blir jag sexton år. Mitt liv har knappt börjat än. Just nu driver man bara runt och tänjer på alla gränser som finns. Det är liksom det man gör. Men snart är det dags att börja på gymnasium, plugga som fan, börja köra bil, och skaffa ett jobb. Det är liksom det som händer när man fyllt sexton. Där han ni årsplanen. Men jag fyller i november, så det där med bil och jobb kommer jag få göra när alla andra redan börjat. Eller spelar det nån roll? Om jag söker ett jobb i juni, får inte jag det då förens fem månader då? Om det är så tycker jag det är dåligt. Om man ändå blir 16 samma år, fast inte är det just när man söker, borde man ändå få jobbet. Nu vet ju jag inte riktigt hur det ligger till, men det lär jag ju märka sen.
Men sen då när man blir sjutton, vad händer då? Det är väll ingen jätte skillnad från året innan? Eller, man kanske mognar lite, men skillnaden teoretiskt är nog inte stor. Men arton där imot, shit! Krogen! Körkort! Myndig! Fri att göra vad fan du vill, förutom att köpa ut från systemet. Den lagen är ju så jävla löjlig! Man får dricka sprit när man fyllt arton, men man får inte bära hem den? Hur sjukt är inte det? Sen blir man nitton, och då börjar ju allvaret. Det är ju då man måste börja tänka. Man tar studenten, måste skaffa sig ett riktigt jobb. Om man inte redan gjort det, flytta ut. Och efter det är allt bara skir läskigt. Man börjar bli vuxen på allvar! Jag har alltid sett det så att man blir inte vuxen förens man fyllt tjugo, arton och nitton är bara prova på år. Sen är man liksom vuxen.
Usch, jag vill knappt tänka på det. Jag kan knappt planera en dag framåt, och här sitter jag och tänker på detta. Ångest? Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar